Årstidsmiss

Just nu i detta brinnande ögonblick känns det inte som sommar. Det känns som om hösten har tagit ett vikariat för sommaren. Sommaren som tydligen inte har tid att vara hos oss annat än en dag varannan vecka eller så.
Så på fiskefronten är det väl bara att börja inrikta sej på att fiska surströmming.
Herregud va gott!
Då gör det inget att sommaren har gett sjutton i att välsigna oss med sin närvaro, för tänk vad härligt med mandelpotatis, lök, tunnbröd, creme fraiche å några doftande, glänsande och möra strömmingar!

Men nu är det ju egentligen inte dags ännu även om det känns så precis idag.
Istället kan man fundera om det skulle gå att ställa sej på gräsmattan och prova sina nya drag där?
För nu är det nog inte långt bort att det börjar vaka mellan grässtråna.
Om inte annat så klättrar då daggmasken garanterat med glädje upp på Vibraxen om den fick chansen.
Dom stackars slemmiga och illaluktande varelserna är ju så dåliga på att simma.
Å andra sidan kanske det inte är så konstigt, för det kan ju inte vara lätt när man inte vet vad som är bak och fram på sej själv.
Tänk själv när ena änden vill söderut och den andra västerut, hur löser man det?
Jo man kravlar sej upp på asfalten och försöker få lift med första bästa trast.
Vilket inte alltid slutar så väl. I alla fall inte för masken.

Nej nu får det vara nog svamlat, det var ju fiske det skulle handla om och något sådant har inte varit aktuellt nu på några dagar.
Men jag tar snart nya friska tag och hämnas på storrödingen i Dövattnet.

Håll dragen blöta!

Gunilla