Fortsättning

Oj, vad gott!
Det var bara den första för den här dagen, det kommer att bli många fler (semlor alltså).

Så var det då dags för nedsläpp!
Maggotar i alla färger glänste på kroken och spänningen var stor, hur stor kommer den att vara – regnbågen alltså?
Stilla, stilla, inte ett ryck i linan!
Hålbyte, motorisborren hade gått varm och även han som höll i borren såg varm och trött ut.
Men vad var det?
Var det inte en liten känning, ryckte det inte lite i linan?
Nu igen, å den är inte liten, rackarns vad den kämpar, tur jag har ny stark utrustning!
Men vad konstig den ser ut!
Inte alls den stora regnbågen som jag hade väntat mej!
Det är ju en rödingfiskrumpa!
Jag hade alltså krokat den rackaren i stjärten!
Å röding, såna gillar jag, allra helst i stekpannan.
Efter det drogs det fisk på alla håll, Ingalill fick flera, Annmari fick flera, till och med jag fick fem stycken!
Men nu tror ni att det var rovfiske på gång, eller hur?
Nix, inte det, av mina fem pussade jag och släppte tillbaka fyra (en av dom ofrivilligt), Ingalill fick också släppa tillbaka några å Annmari gjorde likadant. Bara med den förhoppningen att vi ska få träffa dom om cirka ett kilo!
Men den största fick faktiskt pappa Johnny, tror det stordådet finns på film till och med.

Av dom fiskar som inte fick returbiljett till sjövattnet, njöt vi nu i fulla drag. Knaperstekta med lite potatis och nybakade mjukkakor. Herregud vad gott!
Hemgjorda semlor till efterrätt, nästan så man trodde att man var i himmelriket!
Sen hade vi sån tur att Ella hade tagit med sej mjölk och oboy som vi nu kunde värma i Kirtikbondens fina kaffepanna som fraktats dit för detta ändamål.
En och annan lite apa slank också ner.

Mycket folk passerade förbi under dagen och som tur var kom Roffe som inget annat ville än hjälpa oss med transport tillbaka till kojan.
Jag säger då det, vilka vänner vi har!

Dagen avslutades med ännu en gryta kokt renkött som Olle och Hannele släpat ända från kraftverkssamhället Porjus.
En omgång kortspel orkades med innan vi alla utmattade kröp ner i våra sängar och drömde om maggotar och storrödingen!

Till nästa gång:

Håll maskarna feta och varma!

Gunilla

Röding, semlor och varm oboy

Efter en hel evighet av ofiske bar det nu iväg med spända muskler och nya pimpelspön.
Ofisket beror på ett okänt antal faktorer men bland annat på a birthday (utrikiska, det vill säga engelska och det betyder födelsedagskalasfirande), marknad (ni kanske har hört talas om den – Jokkmokks marknad, den har faktiskt pågått några år, startade till och med före Fiskechefens födelse, så den är heeeeeeeeemskt gammal), och en välbesökt paltmiddag i Gammelskolan.

Men nu skulle dom tas, undertecknad har fått ett alldeles nytt pimpelspö – en ABU Pimpel 2!
Ny lina som ska tåla en mindre barracuda och ett blänke som kan locka den färgblindaste gammelröding hur lätt som helst.
Ryggen (kan vara latmasken) har sett till att rörelseförmågan har sänkts avsevärt, så denna gång fick jag anlita skoterskjuts.
Gick hur bra som helst, trots att innehavaren till fordonet påstod att passageraren måste ha ökat ordentligt i vikt eftersom fjädringen inte orkade. Det vill säga mattan skrapade oroväckande mot underredet.
Men vi var två passagerare och jag är säker på att det var den lilla grevungen som blivit fasligt tung (muskler förstås!).

Nykokt kaffe i den fina Långträskkojan som nu är utrustad med klähängare, hyllor, tavlor, grytor, pannor och annat som är bra att ha, smakade ljuvligt.
Å som grädde på moset vankades det kokt renrygg i nästa koja, renrygg som formligen smälte i munnen. Mmmmmmmmmmm…………
För att slipa formen slog vi till med ett parti kortspel som vanns av någon tror jag.

Så kom då den efterlängtade lördagmorgonen!
Lilla Gubben studsade ur sängen och undrade vars fruarna ville bli fraktade denna ljuvliga dag.
När vi hämtat oss från chocken kom vi fram till att Dövattnet nog blir jättebra.
Eftersom jag är en sladdfru skulle jag få åka på sladden.
Men innan den hade hunnit köras fram kom Gonnar-Gonnar så jag trängde upp bakom honom på skotern innan han hann blinka.

Nu är det ju så att jag inte ens klarar av att borra hål i isen, så stackars (eller stackars å stackars, hon blir ju väldigt armstark) Annmari får borra för oss båda!
Hon blev dock avlastad av Gonnar och senare även av min nya pappa Johhny, han med motorisborren ni vet!

Nu ska jag äta en semla för det är faktiskt fettisdagen idag, återkommer när den är färdigtuggad.