Kräftfisket

Så blev det då äntligen dags för detta kräftfiske!
Som vi har väntat!
På med stövlar och täckbyxor, långkalsonger och luvor.
Med fiskespöet i högsta hugg travade jag bakom alla andra som följde Fiskechefen i en lång rad.
Fullkomligt tysta smög vi iväg genom skogen ivrigt spanande efter kräftvattnet.
Precis bakom en stor sten eller om det var en gran måste jag ha stött i huvudet eller kanske bara skakat lite på det, för plötsligt slår det mej!
1. Här finns ju inte ett kräftvatten på flera mils avstånd!!!
2. Hur sjutton gör man för att få en kräfta på en Vibrax spinnare?
Var det bara jag som inte insett detta faktum förrän nu?
Å jag som längtat så efter denna kräftsupé som skulle ha avnjutits denna afton!
Men det är bara att hålla god min, det fanns ju i alla fall kvar lite av karrén och salladen, det får ju duga, även om kräftor är nästan det bästa jag vet.

Innan vi går tillbaka till vårat mysiga krypin tar vi och hälsar på våra grannar som campar vid Pajkajaur.
Där inleder vi operation övertalning om att få en privatkurs i flugfiskets ädla konst.
Inte förstås just denna kväll, för nu hade det börjat bli mörkt, men kanske när vårsolen börjar lysa igen.
Å privatkurs får det bli, för egentligen måste vi nog vara alldeles ensam vid varje lektion, med instruktören i säkert förvar bakom någon bilruta eller liknande.
Eller så får vi se till att det alltid finns med sjukvårdskunnig personal!
Nåväl vi kom oss tillbaka till kojan.
Gissa vad som väntade där?
En hel hög med kräftor!
Inte fiskade i våra sjöar kanske, men jösses vad goda dom såg ut!
Å med vitlöksbröd till som blev gräddade med varsam hand av Krille och mej smakade dessa små, fula odjur helt enkelt underbart.
Vad spelar det då för roll att jag blivit grundlurad, det är det ju ändå ingen som vet!

Till nästa gång

Håll kräftorna blöta!

Gunilla