Nu ska gänget ut på fiske, långt, låååååångt bort, för allra första gången. Tänk att hela gänget är samlat med grevar och patroner, tajgabrudar och storfiskare. Det kan ju inte bli annat än en hejdundrande fiskeresa.
Det hela började i Vuollerim. Med hjälp av ett skohorn började vi fylla en vit bil med allehanda grejor som kan behövas på en utflykt som denna...
-Mattpiska?
-Nä, den får du lämna hemma!
-Locktång?
-!
-Visst ja det finns ju ingen ström där.
-Men läppglansen, DEN lämnar jag inte hemma.
-Suck, ta med den då!
Lite försenade kommer vi oss iväg mot tätorten tillika kyrkostaden där vi ska proviantera.
Vars sjutton ska maten rymmas?
Väl framme träffar vi två av fiskegängets medlemmar som tålmodigt väntade utanför butiken.
-Har ni väntat länge?
-Nä, men personalen var just ut och frågade om dom skulle komma med lite förfriskningar.
-!
Sen började det mest jobbiga med en sån här resa, handlandet.
-Vad vill du ha med?
-Spelar ingen roll, bestäm du.
Just det svaret är det värsta man kan tänka sej vid ett sånt här tillfälle.
Det visar sej i alla fall att korgen fylldes proppfull i största samförstånd.
Våra två vänner som bara skulle komplettera lite eftersom dom redan hade handlat i södra Sverige fick återigen tålmodigt vänta på oss.
Så kom vi oss iväg. Men då kom vi på att vi är ju lite hungriga. Vi stannar på första bästa matställe efter vägen!
Sagt och gjort.
Det var ett bra val för jag har sällan ätit så god kyckling som den på Laponiagrillen.
Sen fick somliga för sej att vi skulle åka förfärligt länge för nu skulle det helt plötsligt sovas!
Vem fick då köra?
Men det gick bra och efter att ha stannat och druckit kaffe med biskvier till, kom vi så fram till det ställe där bilen skulle lämnas.
Vädret var toppen, strålande sol, nästan vindstilla och varmt i luften.
Båtskjutsen stod och väntade vid stranden och den garvade båtsmannen som skulle skjutsa oss svimmade inte när han såg all packning vi hade med oss.
Kylbagar, ryggsäckar, väskor, påsar och kassar. Är vi verkligen bara fyra stycken? Måste ha gömt sej någon i handskfacket, jag får se efter.
Nej inte en kotte fanns där, en par tre spindlar hittade jag men dom ville inte följa med, dom skulle på fjällvandring i närheten.
Efter en ljuvlig båtfärd där ingen kräktes eller föll över bord, (egentligen lite synd, hade ju kryddat historien lite om så varit fallet) kom vi fram till andra sidan sjön där våra två sista medlemmar stod och väntade.
Då var vi alltså samlade, trots krokiga vägar, långa kassaköer och veliga provianterare var vi nu tillsammans.
Själva fiskeresan skulle inte bli av förrän nästa dag så nu såg vi till att samla krafterna med god mat och en lång natts sömn. Eller lång och lång, men en stund sov vi i alla fall.
-Kom ihåg att båten är här för att hämta oss klockan tio!
-På kvällen?
-På morgonen, ärthjärna!
-Jaha på morgonen, sa jag och virade snuttefilten runt huvudet.
Fortsättning följer...
Tills dess:
Håll dragen blöta!
Gunilla
Det hela började i Vuollerim. Med hjälp av ett skohorn började vi fylla en vit bil med allehanda grejor som kan behövas på en utflykt som denna...
-Mattpiska?
-Nä, den får du lämna hemma!
-Locktång?
-!
-Visst ja det finns ju ingen ström där.
-Men läppglansen, DEN lämnar jag inte hemma.
-Suck, ta med den då!
Lite försenade kommer vi oss iväg mot tätorten tillika kyrkostaden där vi ska proviantera.
Vars sjutton ska maten rymmas?
Väl framme träffar vi två av fiskegängets medlemmar som tålmodigt väntade utanför butiken.
-Har ni väntat länge?
-Nä, men personalen var just ut och frågade om dom skulle komma med lite förfriskningar.
-!
Sen började det mest jobbiga med en sån här resa, handlandet.
-Vad vill du ha med?
-Spelar ingen roll, bestäm du.
Just det svaret är det värsta man kan tänka sej vid ett sånt här tillfälle.
Det visar sej i alla fall att korgen fylldes proppfull i största samförstånd.
Våra två vänner som bara skulle komplettera lite eftersom dom redan hade handlat i södra Sverige fick återigen tålmodigt vänta på oss.
Så kom vi oss iväg. Men då kom vi på att vi är ju lite hungriga. Vi stannar på första bästa matställe efter vägen!
Sagt och gjort.
Det var ett bra val för jag har sällan ätit så god kyckling som den på Laponiagrillen.
Sen fick somliga för sej att vi skulle åka förfärligt länge för nu skulle det helt plötsligt sovas!
Vem fick då köra?
Men det gick bra och efter att ha stannat och druckit kaffe med biskvier till, kom vi så fram till det ställe där bilen skulle lämnas.
Vädret var toppen, strålande sol, nästan vindstilla och varmt i luften.
Båtskjutsen stod och väntade vid stranden och den garvade båtsmannen som skulle skjutsa oss svimmade inte när han såg all packning vi hade med oss.
Kylbagar, ryggsäckar, väskor, påsar och kassar. Är vi verkligen bara fyra stycken? Måste ha gömt sej någon i handskfacket, jag får se efter.
Nej inte en kotte fanns där, en par tre spindlar hittade jag men dom ville inte följa med, dom skulle på fjällvandring i närheten.
Efter en ljuvlig båtfärd där ingen kräktes eller föll över bord, (egentligen lite synd, hade ju kryddat historien lite om så varit fallet) kom vi fram till andra sidan sjön där våra två sista medlemmar stod och väntade.
Då var vi alltså samlade, trots krokiga vägar, långa kassaköer och veliga provianterare var vi nu tillsammans.
Själva fiskeresan skulle inte bli av förrän nästa dag så nu såg vi till att samla krafterna med god mat och en lång natts sömn. Eller lång och lång, men en stund sov vi i alla fall.
-Kom ihåg att båten är här för att hämta oss klockan tio!
-På kvällen?
-På morgonen, ärthjärna!
-Jaha på morgonen, sa jag och virade snuttefilten runt huvudet.
Fortsättning följer...
Tills dess:
Håll dragen blöta!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar