Nästa morgon är det nästan lika fint väder som tidigare så vi hade inget annat att göra än att njuta, återigen.
Brummandet inomhus hade tystnat och elden flammade så fint på grillplatsen.
Å ni må tro att elitfiskelaget hade hunnit fixa så vi alla plus tio till skulle överleva utan att tyna bort!
Vilket fiskelag!
Dagen avnjöts både på land och till sjöss, vi utforskade varje vrå grundligt. Ibland tyckte vi flickor att vi utforskade fallet i jokken alldeles för närgånget och då stryrde genast skepparn båten därifrån!
Nu ljög jag rent ut sagt, usch det får man inte göra!
Vi for runt och kollade alla våra campande grannar, vissa med kanot andra med fina båtar.
Å vet ni? Vet ni, vad jag har sett för första gången i mitt liv?
En kanot med en utombordsmotor!
Nu säger alla ni mer världsvana utemänniskor: Bah! Dom har väl funnits hur länge som helst!
Å det har dom säkert, men i min lilla värld har dom inte funnits en enda gång tidigare, så ni som redan har upplevt kanot med utombordsmotor hade inte behövt läsa det här.
Efter att ha njutit av omgivningarnas landbackar och sjövatten stryrde vi kosan hem tillbaks till stugan.
Å där ska ni veta att det utbröt en orgie i fiskfrosseri, det formligen sprutade fiskfjäll och fiskskelett runt hela backen.
Även ett och annat korvskinn syntes vivrvla bort i kvällsolens sken. Nu rackarns blev det poesi igen! Jag kan nog mycket mer än jag vet om själv!
Men ärligt talat: VEM SJUTTON IDS LÄSA ALLT DET JAG SKRIVER?
Dom borde få en tapperhetsmedalj.
Kvällen avslutades med ett härligt bastubad i den runda bastutunnan.
Det var behövligt, för till och med flugorna hade börjat hålla för näsan när dom flög förbi oss!
Vi kröp ner i våra sovsäckar och somnade in till det välbekanta brummandet...
Nästa dag kunde vi fortfarande frossa i elitfiskelagets fiskefångst. Jag tror vi hann äta både frukost, lunch och middag innan vi samlades på stranden för att ta emot räddningen från den verkliga världen, den med MOBILTÄCKNING!
Den här gången får vi åka med en mindre yacht som kom enkom bara för oss, vilken lyx. Den serverade inte kaffe men vi var hur nöjda som helst ändå för solen sken fortfarande trots solförmörkelse och annat oknytt.
Ena storfiskaren guidade kaptenen genom den lite knepiga passagen strax innan hamnen, det kändes tryggt.
Väl i land var vi alla överens om att det hade varit en sjudundrande fiskeresa, som vi gärna gör om. Trots att det inte fanns någon MOBILTÄCKNING.
Å hur det gick med att klara sej utan mobil i tre hela dagar, det tänker jag inte tala om.
Men alla sex kom tillbaka hem utan tvångströja lindad runt kroppen!
Nu är den här resebloggen äntligen slut, så till nästa gång:
Håll dragen blöta!
Gunilla
Brummandet inomhus hade tystnat och elden flammade så fint på grillplatsen.
Å ni må tro att elitfiskelaget hade hunnit fixa så vi alla plus tio till skulle överleva utan att tyna bort!
Vilket fiskelag!
Dagen avnjöts både på land och till sjöss, vi utforskade varje vrå grundligt. Ibland tyckte vi flickor att vi utforskade fallet i jokken alldeles för närgånget och då stryrde genast skepparn båten därifrån!
Nu ljög jag rent ut sagt, usch det får man inte göra!
Vi for runt och kollade alla våra campande grannar, vissa med kanot andra med fina båtar.
Å vet ni? Vet ni, vad jag har sett för första gången i mitt liv?
En kanot med en utombordsmotor!
Nu säger alla ni mer världsvana utemänniskor: Bah! Dom har väl funnits hur länge som helst!
Å det har dom säkert, men i min lilla värld har dom inte funnits en enda gång tidigare, så ni som redan har upplevt kanot med utombordsmotor hade inte behövt läsa det här.
Efter att ha njutit av omgivningarnas landbackar och sjövatten stryrde vi kosan hem tillbaks till stugan.
Å där ska ni veta att det utbröt en orgie i fiskfrosseri, det formligen sprutade fiskfjäll och fiskskelett runt hela backen.
Även ett och annat korvskinn syntes vivrvla bort i kvällsolens sken. Nu rackarns blev det poesi igen! Jag kan nog mycket mer än jag vet om själv!
Men ärligt talat: VEM SJUTTON IDS LÄSA ALLT DET JAG SKRIVER?
Dom borde få en tapperhetsmedalj.
Kvällen avslutades med ett härligt bastubad i den runda bastutunnan.
Det var behövligt, för till och med flugorna hade börjat hålla för näsan när dom flög förbi oss!
Vi kröp ner i våra sovsäckar och somnade in till det välbekanta brummandet...
Nästa dag kunde vi fortfarande frossa i elitfiskelagets fiskefångst. Jag tror vi hann äta både frukost, lunch och middag innan vi samlades på stranden för att ta emot räddningen från den verkliga världen, den med MOBILTÄCKNING!
Den här gången får vi åka med en mindre yacht som kom enkom bara för oss, vilken lyx. Den serverade inte kaffe men vi var hur nöjda som helst ändå för solen sken fortfarande trots solförmörkelse och annat oknytt.
Ena storfiskaren guidade kaptenen genom den lite knepiga passagen strax innan hamnen, det kändes tryggt.
Väl i land var vi alla överens om att det hade varit en sjudundrande fiskeresa, som vi gärna gör om. Trots att det inte fanns någon MOBILTÄCKNING.
Å hur det gick med att klara sej utan mobil i tre hela dagar, det tänker jag inte tala om.
Men alla sex kom tillbaka hem utan tvångströja lindad runt kroppen!
Nu är den här resebloggen äntligen slut, så till nästa gång:
Håll dragen blöta!
Gunilla
1 kommentar:
Då borde jag få tapperhetsmedelaj! För jag orkar minsann läsa allt du skriver
Skicka en kommentar