Tragiskt kan man kalla det hela, väldigt tragiskt!
Vad tror ni nu att jag pratar om?
Vem som åkte ut i idol?
Att någon snott isen på Dövattnet?
Att Anna Anka ska satsa på en musikkarriär?
NEJ!!!
Absolut inte!
Håll i er, nu kommer det: SJÖARNA ÄR STÄNGDA FÖR FISKE FÖR I ÅR!
Å vi spenderade en av de vackraste höstdagarna i mannaminne vid Dövattnets strand och OFISKADE.
Trots den sena årstiden var det flera fiskar upp och vakade på retfullt kastavstånd.
Tur att det fanns en massa oeldade stubbar som vi kunde ta ut vår frustration på, och jag kan säga att en sån stor och härlig eld som vi hade den dagen är det länge sen vi sett.
Nåväl, vi tar allt från början.
Dagen var ljuvlig och började med en promenad från kojan på gnistrande snö.
Framme vid bäverbron kunde vi konstatera att bäckens vatten hade somnat in för i år, men vad är det som låter?
En bil efter vägen?
Det var absolut ingen bil, det var faktiskt bruset från Pulisbäcken som trot eller ej hade ett vaket parti lite uppströms.
Sen var det bron som skulle forceras, usch och fy, läskigt!
Hädanefter ska vi se till att det hänger snöskor vid bägge påfarterna till bron som skräckslagna skogspromenerare kan använda för säker broöverfart.
Nåväl vi kom över efter sedvanlig Åsa-Nisse eller Charlie Chaplinimitation, en går med fötterna utåt och den andra infött!
Vet inte om någon av tidigare nämnda herrar går infött?
När vi trippade fram högt uppe på åsen och blickade ner mot Dövattnets helt spegelblanka yta kom den där sköna känslan smygande som bara kan upplevas på vissa platser och vid vissa tillfällen, vad den kan heta vet jag inte men den värmer inombords, det kan jag säga!
- Men vars är isen?
- Är du säker att den inte är högst upp på vattenytan?
- Nä, inte säker kanske, men nog ser det väl ut att vara öppet vatten!
- Skit också, jag har glömt fiskegrejorna i bilen som är i Vuollerim!
- Jaha?
- Vadå jaha!?
- Har du glömt vad som inträffade den femtonde oktober, för två dagar sedan?
- ?
- Tänk?
- Tänk å tänk, det är väl inte så lätt!
- Nä, det är sant!
- Visst sjutton, elände och drivis, sandstorm och magknip, det är ju stopp i fiskeriet!
- Precis, sluta surra om det där, leta stubbar i stället!
Å stubbar hittade vi, murkna stubbar, tjärvedsstubbar, små stubbar och feta stubbar.
Nu finns det ju faktiskt ett stort antal oeldade, okapade och okluvna vedpinnar liggande runt eldstaden, men kruxet är: vi flickor kan inte hantera en motorsåg.
Motorsågar är läskiga, opålitliga, vasstandade och högljudda varelser.
Å eftersom flera i den del av besättningen som vet hur man handhar en sådan tingest har smärtor här och där måste vi flickor försöka övervinna skräcken för detta väldigt användbara instrument.
Så om det finns någon därute med ett stort tålamod som skulle kunna hålla en kurs för rädda flickor i motorsågsanvändning…….
Skit samma, eld får vi alltid upp och än så länge växer det många fina stubbar längs Dövattnets strand.
Tills nästa gång:
Håll kedjorna vassa!
Gunilla
Vad tror ni nu att jag pratar om?
Vem som åkte ut i idol?
Att någon snott isen på Dövattnet?
Att Anna Anka ska satsa på en musikkarriär?
NEJ!!!
Absolut inte!
Håll i er, nu kommer det: SJÖARNA ÄR STÄNGDA FÖR FISKE FÖR I ÅR!
Å vi spenderade en av de vackraste höstdagarna i mannaminne vid Dövattnets strand och OFISKADE.
Trots den sena årstiden var det flera fiskar upp och vakade på retfullt kastavstånd.
Tur att det fanns en massa oeldade stubbar som vi kunde ta ut vår frustration på, och jag kan säga att en sån stor och härlig eld som vi hade den dagen är det länge sen vi sett.
Nåväl, vi tar allt från början.
Dagen var ljuvlig och började med en promenad från kojan på gnistrande snö.
Framme vid bäverbron kunde vi konstatera att bäckens vatten hade somnat in för i år, men vad är det som låter?
En bil efter vägen?
Det var absolut ingen bil, det var faktiskt bruset från Pulisbäcken som trot eller ej hade ett vaket parti lite uppströms.
Sen var det bron som skulle forceras, usch och fy, läskigt!
Hädanefter ska vi se till att det hänger snöskor vid bägge påfarterna till bron som skräckslagna skogspromenerare kan använda för säker broöverfart.
Nåväl vi kom över efter sedvanlig Åsa-Nisse eller Charlie Chaplinimitation, en går med fötterna utåt och den andra infött!
Vet inte om någon av tidigare nämnda herrar går infött?
När vi trippade fram högt uppe på åsen och blickade ner mot Dövattnets helt spegelblanka yta kom den där sköna känslan smygande som bara kan upplevas på vissa platser och vid vissa tillfällen, vad den kan heta vet jag inte men den värmer inombords, det kan jag säga!
- Men vars är isen?
- Är du säker att den inte är högst upp på vattenytan?
- Nä, inte säker kanske, men nog ser det väl ut att vara öppet vatten!
- Skit också, jag har glömt fiskegrejorna i bilen som är i Vuollerim!
- Jaha?
- Vadå jaha!?
- Har du glömt vad som inträffade den femtonde oktober, för två dagar sedan?
- ?
- Tänk?
- Tänk å tänk, det är väl inte så lätt!
- Nä, det är sant!
- Visst sjutton, elände och drivis, sandstorm och magknip, det är ju stopp i fiskeriet!
- Precis, sluta surra om det där, leta stubbar i stället!
Å stubbar hittade vi, murkna stubbar, tjärvedsstubbar, små stubbar och feta stubbar.
Nu finns det ju faktiskt ett stort antal oeldade, okapade och okluvna vedpinnar liggande runt eldstaden, men kruxet är: vi flickor kan inte hantera en motorsåg.
Motorsågar är läskiga, opålitliga, vasstandade och högljudda varelser.
Å eftersom flera i den del av besättningen som vet hur man handhar en sådan tingest har smärtor här och där måste vi flickor försöka övervinna skräcken för detta väldigt användbara instrument.
Så om det finns någon därute med ett stort tålamod som skulle kunna hålla en kurs för rädda flickor i motorsågsanvändning…….
Skit samma, eld får vi alltid upp och än så länge växer det många fina stubbar längs Dövattnets strand.
Tills nästa gång:
Håll kedjorna vassa!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar