Ett ovanligt brutalt snöfall inträffade en onsdag under oktober månad.
Ett snöfall så ilsket och våldsamt att det slet ner grenar från oskyldiga lärkträd, stympade ouppmärksamma rönnar, krossade dom ännu lövklädda pilträden men framför allt bäddade in hela omgivningen i ett underbart vitt snötäcke!
Äntligen!
Så tänkte vi väl nästan alla!
Eller i alla fall vet jag att det fanns två flickor och en Greve som var helt lyriska av denna naturens underverk.
I alla fall, denna historia tar sin början lördagen (eller var det fredagen?) efter detta överflöd av nederbörd.
Uppdraget lyder: fiskfoderautomaten ska hämtas in från Tjuresape.
Så dom tre muntra musketörerna sluter upp i Porsi och gör upp planer inför dagens drabbning!
Munterberg kör fyrhjuling – JA!
Flickorna använder apostlahästarna – JA!
Automaten har frusit fast –KANSKE!
4 yxor behövs – ABSOLUT!
Snökedja på (till fyrhjulingen, inte till apostlahästarna) – JA!
Mat och dryck i överflöd – JA!
Lilla Gubben beredd – NEJ! (Han var motorkallvattenbåtsreparatör den dagen)
När allt var minutiöst kontrollerat och utrustningen på plats i transportfordonet bar det iväg på spåriga och krokiga vägar i uppförsbacke.
Vi hann även sjunga några små uppiggande sånger på vägen: Det var vi som byggde folkets järnväg. Vi hann också med: Får man ta hunden med sej in i himlen. Avslutningsvis tog vår nationalsång: När man söker stunder sorger glömma.
Å som i ett trollslag var vi framme.
Fordon skulle lastas av från släpvagnen men det behövde inte två av musketörerna bry sej om, det skötte Muskelberg om.
Så vi flickor kunde starta promenaden som så småningom skulle ta oss fram till Tjuresape.
Väl inne i skogen hamnade vi i något som egentligen är för känsligt och vulgärt att nämna.
Men eftersom jag har svårt att låta bli att informera om viktiga saker i naturen så kommer upplevelsen här.
Jag vill passa på att varna känsliga läsare som har svårt för att läsa om erotik. Ni kan hoppa över ca 3 rader, eller så håller ni för ögonen när ni läser detta!
Vi hamnade mitt i älgarnas sexnäste!
Nu var dom ju inte där och förlustade sej just när vi råkade komma inklampande, men det hade varit hålligång i skogen, det kan vi lova! Kära nån!
Ni som blundat kan öppna ögonen nu! Faran över!
I denna stund hann den motordrivna musketören upp oss, och där stod vi med blossande kinder och nedslagen blick och kände oss lite besvärade av att dryfta älgarnas kärleksliv med en viril skogsman.
Skit samma, färden fortsatte och efter en väldigt kort stund hör vi förtruppen ropa upphetsat.
Vi kunde inte riktigt urskilja orden, men vissa ord lät likt: hjälp, rädd, hem!
Nä, nu ljög jag, det var vår virile skogsman som hade snubblat över björnspår!
Nu var älgarnas kärleksliv glömt, nu var det andra saker som gällde!
Hjärtat började bulta, svetten bröt fram, knäna vek sej, för mitt vad det var så hörde jag björnen ryta våldsamt lite längre fram.
Vi kastade oss bakom Muskelbergs breda rygg för att söka skydd, slet fram yxorna till försvar och ringde samtidigt till Nordnytt och NSD, för nu kommer det att hända saker!
Precis när Lena Callne (hon jobbar väl på radion?!!) svarar tar vår skogsman ner oss på jorden igen!
Tyvärr var det inte björnen vi hörde ryta utan en helt vanlig pilsk älg som brölade och som troligtvis blivit förälskad i den röda vackra fyrhjulingen.
När benen till sist blivit så stadiga att vi kunde börja förflytta oss igen såg vi att björnen tagit precis samma väg som vi skulle använda.
Hmm…
Står han månne och väntar på oss bakom nästa backe?
Tur att fyrhjulingen tar täten och banar väg för oss rädda flickor.
Hur vi än spanade fick vi varken se björn eller älg, trots att spåren nästan ångade av fotsvett.
Efter att björnspåren vikit av från stigen vi skulle trampa tog vi oss en välförtjänt vila i det strålande solskenet.
Det var som den härligaste vårvinterdag och solen och snön gnistrade och glimmade i kapp med dom tre musketörerna som kvittrande och fnittrande bearbetade den nära björnen upplevelsen dom just fått erfara!
Fortsättning följer.
Till dess:
Låt björnarna sova!
Gunilla
Ett snöfall så ilsket och våldsamt att det slet ner grenar från oskyldiga lärkträd, stympade ouppmärksamma rönnar, krossade dom ännu lövklädda pilträden men framför allt bäddade in hela omgivningen i ett underbart vitt snötäcke!
Äntligen!
Så tänkte vi väl nästan alla!
Eller i alla fall vet jag att det fanns två flickor och en Greve som var helt lyriska av denna naturens underverk.
I alla fall, denna historia tar sin början lördagen (eller var det fredagen?) efter detta överflöd av nederbörd.
Uppdraget lyder: fiskfoderautomaten ska hämtas in från Tjuresape.
Så dom tre muntra musketörerna sluter upp i Porsi och gör upp planer inför dagens drabbning!
Munterberg kör fyrhjuling – JA!
Flickorna använder apostlahästarna – JA!
Automaten har frusit fast –KANSKE!
4 yxor behövs – ABSOLUT!
Snökedja på (till fyrhjulingen, inte till apostlahästarna) – JA!
Mat och dryck i överflöd – JA!
Lilla Gubben beredd – NEJ! (Han var motorkallvattenbåtsreparatör den dagen)
När allt var minutiöst kontrollerat och utrustningen på plats i transportfordonet bar det iväg på spåriga och krokiga vägar i uppförsbacke.
Vi hann även sjunga några små uppiggande sånger på vägen: Det var vi som byggde folkets järnväg. Vi hann också med: Får man ta hunden med sej in i himlen. Avslutningsvis tog vår nationalsång: När man söker stunder sorger glömma.
Å som i ett trollslag var vi framme.
Fordon skulle lastas av från släpvagnen men det behövde inte två av musketörerna bry sej om, det skötte Muskelberg om.
Så vi flickor kunde starta promenaden som så småningom skulle ta oss fram till Tjuresape.
Väl inne i skogen hamnade vi i något som egentligen är för känsligt och vulgärt att nämna.
Men eftersom jag har svårt att låta bli att informera om viktiga saker i naturen så kommer upplevelsen här.
Jag vill passa på att varna känsliga läsare som har svårt för att läsa om erotik. Ni kan hoppa över ca 3 rader, eller så håller ni för ögonen när ni läser detta!
Vi hamnade mitt i älgarnas sexnäste!
Nu var dom ju inte där och förlustade sej just när vi råkade komma inklampande, men det hade varit hålligång i skogen, det kan vi lova! Kära nån!
Ni som blundat kan öppna ögonen nu! Faran över!
I denna stund hann den motordrivna musketören upp oss, och där stod vi med blossande kinder och nedslagen blick och kände oss lite besvärade av att dryfta älgarnas kärleksliv med en viril skogsman.
Skit samma, färden fortsatte och efter en väldigt kort stund hör vi förtruppen ropa upphetsat.
Vi kunde inte riktigt urskilja orden, men vissa ord lät likt: hjälp, rädd, hem!
Nä, nu ljög jag, det var vår virile skogsman som hade snubblat över björnspår!
Nu var älgarnas kärleksliv glömt, nu var det andra saker som gällde!
Hjärtat började bulta, svetten bröt fram, knäna vek sej, för mitt vad det var så hörde jag björnen ryta våldsamt lite längre fram.
Vi kastade oss bakom Muskelbergs breda rygg för att söka skydd, slet fram yxorna till försvar och ringde samtidigt till Nordnytt och NSD, för nu kommer det att hända saker!
Precis när Lena Callne (hon jobbar väl på radion?!!) svarar tar vår skogsman ner oss på jorden igen!
Tyvärr var det inte björnen vi hörde ryta utan en helt vanlig pilsk älg som brölade och som troligtvis blivit förälskad i den röda vackra fyrhjulingen.
När benen till sist blivit så stadiga att vi kunde börja förflytta oss igen såg vi att björnen tagit precis samma väg som vi skulle använda.
Hmm…
Står han månne och väntar på oss bakom nästa backe?
Tur att fyrhjulingen tar täten och banar väg för oss rädda flickor.
Hur vi än spanade fick vi varken se björn eller älg, trots att spåren nästan ångade av fotsvett.
Efter att björnspåren vikit av från stigen vi skulle trampa tog vi oss en välförtjänt vila i det strålande solskenet.
Det var som den härligaste vårvinterdag och solen och snön gnistrade och glimmade i kapp med dom tre musketörerna som kvittrande och fnittrande bearbetade den nära björnen upplevelsen dom just fått erfara!
Fortsättning följer.
Till dess:
Låt björnarna sova!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar