- Ni är ju tokiga?
Den kommentaren sägs allas vår Fiskechef ha fällt om oss, Annmari och mej!
Jag tror ju faktiskt att den som hörde detta måste ha missförstått allt eller helt sonika hört fel.
För så skulle han aldrig säga om oss flickor.
Han kan ha sagt; Ni är ju gulliga eller Ni är ju söta eller Ni är ju rara.
Men inte; Ni är ju tokiga!
Det här var lördagen efter fredagen som användes till att ta en liten tur till marknaden i kyrkostaden Jokkmokk och som avslutades med en stor hög kräftor i goda vänners lag.
Denna lördag ösregnade det men drivkraften som sliter och drar i kroppen för att få komma ut i skogen struntade fullständigt i detta faktum.
Alltså packades ryggsäcken med god mat och regnkläderna bylsades på.
Sen kom transportbilen och tog oss med upp till kojan för lunch.
Tänker inte berätta vad vi åt, ni blir bara avundsjuka.
Efter lilla vilan skulle Fiskechefen skjutsa oss till Kalsok för att vi skulle få starta vår fiskeräd där.
Men, vadan detta?
Två husbilar och en husvagn!
Häftigt, ser ut som lilla Notudden minsann!
Fiskechefen tar upp personnummer, telefonnummer och beslagtar passen så att vederbörande inte ska kunna smita.
Neeeej, skoja bara, men han stannade och pratade en stund och det visade sej att det var ett gäng från Boden som hittat hit och trivdes förträffligt här även om vädret var lite blött.
Dom hade redan börjat planera för en skotertur hit upp till våren.
Härligt!
Nu är ju vi flickor väldigt blyga och tillbakadragna så vi vågade inte ut och prova fiska här. Vi fick be chauffören att ta oss till en annan sjö.
Rörtjärn, det var länge sen, jag har nog inte varit här sen i vintras, så nu var det faktiskt dags.
Regnet strilar ner men det är väldigt varmt i luften så vi njuter i fulla drag där vi traskar efter stigen.
Väl framme kastar vi skyndsamt alla fiskedon i sjön, eller åtminstone drag och dupp. Lite smågnag på masken under duppen är det som händer i första skedet. Promenad runt hela sjön med väldigt magert resultat och även vi magrar lite på grund av allt klafsande i myrmossan som återfinns vid den södra (!) delen av sjön.
Vi beslutar enhälligt i största samförstånd utan att ens bli ovänner att vi går tillbaka till Kojsjön.
Precis när vi kommit fram och börjar det intensiva kastandet av fiskefällor ringer Annmaris telefon.
Efter en halvtimmes prat får jag resultatet; Krille är på väg upp med nyskjutet älgkött!
Skoja bara, inte är det nyskjutet, det är ju bara augusti!
Nej, men det kan vara en PC1 eller PC2-älg, man vet aldrig.
Något vi däremot insåg precis i den sekunden var; vi är ju hungriga igen!
Fast en sväng förbi Filipssjön hinner vi ju.
Återigen förvånar denna sjö oss blöta fiskare, det är ju hit man ska gå för att få fisk och det borde vi ha kommit ihåg från förra året.
För samma sak hände då! Hugg, napp, veva, slita, dansa, släpa hem!
Nu var vi ganska nöjda, väldigt blöta, lite frusna å hemskt hungriga, så vi knatade tillbaka till kojan för att vänta på det ljuvligaste innanlår som hittills funnits i denna koja.
Ja, jag säger återigen detta; vilka vänner vi har!
Så till nästa gång:
Var rädd om era vänner!
Gunilla
Den kommentaren sägs allas vår Fiskechef ha fällt om oss, Annmari och mej!
Jag tror ju faktiskt att den som hörde detta måste ha missförstått allt eller helt sonika hört fel.
För så skulle han aldrig säga om oss flickor.
Han kan ha sagt; Ni är ju gulliga eller Ni är ju söta eller Ni är ju rara.
Men inte; Ni är ju tokiga!
Det här var lördagen efter fredagen som användes till att ta en liten tur till marknaden i kyrkostaden Jokkmokk och som avslutades med en stor hög kräftor i goda vänners lag.
Denna lördag ösregnade det men drivkraften som sliter och drar i kroppen för att få komma ut i skogen struntade fullständigt i detta faktum.
Alltså packades ryggsäcken med god mat och regnkläderna bylsades på.
Sen kom transportbilen och tog oss med upp till kojan för lunch.
Tänker inte berätta vad vi åt, ni blir bara avundsjuka.
Efter lilla vilan skulle Fiskechefen skjutsa oss till Kalsok för att vi skulle få starta vår fiskeräd där.
Men, vadan detta?
Två husbilar och en husvagn!
Häftigt, ser ut som lilla Notudden minsann!
Fiskechefen tar upp personnummer, telefonnummer och beslagtar passen så att vederbörande inte ska kunna smita.
Neeeej, skoja bara, men han stannade och pratade en stund och det visade sej att det var ett gäng från Boden som hittat hit och trivdes förträffligt här även om vädret var lite blött.
Dom hade redan börjat planera för en skotertur hit upp till våren.
Härligt!
Nu är ju vi flickor väldigt blyga och tillbakadragna så vi vågade inte ut och prova fiska här. Vi fick be chauffören att ta oss till en annan sjö.
Rörtjärn, det var länge sen, jag har nog inte varit här sen i vintras, så nu var det faktiskt dags.
Regnet strilar ner men det är väldigt varmt i luften så vi njuter i fulla drag där vi traskar efter stigen.
Väl framme kastar vi skyndsamt alla fiskedon i sjön, eller åtminstone drag och dupp. Lite smågnag på masken under duppen är det som händer i första skedet. Promenad runt hela sjön med väldigt magert resultat och även vi magrar lite på grund av allt klafsande i myrmossan som återfinns vid den södra (!) delen av sjön.
Vi beslutar enhälligt i största samförstånd utan att ens bli ovänner att vi går tillbaka till Kojsjön.
Precis när vi kommit fram och börjar det intensiva kastandet av fiskefällor ringer Annmaris telefon.
Efter en halvtimmes prat får jag resultatet; Krille är på väg upp med nyskjutet älgkött!
Skoja bara, inte är det nyskjutet, det är ju bara augusti!
Nej, men det kan vara en PC1 eller PC2-älg, man vet aldrig.
Något vi däremot insåg precis i den sekunden var; vi är ju hungriga igen!
Fast en sväng förbi Filipssjön hinner vi ju.
Återigen förvånar denna sjö oss blöta fiskare, det är ju hit man ska gå för att få fisk och det borde vi ha kommit ihåg från förra året.
För samma sak hände då! Hugg, napp, veva, slita, dansa, släpa hem!
Nu var vi ganska nöjda, väldigt blöta, lite frusna å hemskt hungriga, så vi knatade tillbaka till kojan för att vänta på det ljuvligaste innanlår som hittills funnits i denna koja.
Ja, jag säger återigen detta; vilka vänner vi har!
Så till nästa gång:
Var rädd om era vänner!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar