Heroiska räddningsinsatser

Ja, då var det dags för den avslutande delen i denna solskenshistoria, ni vet den som började med att åskan for norrut mot Högträsk.

När vi satt oss i båten för återresa upptäckte jag en fripassagerare, en stor svart vacker skorv!
- Det där är en dykarbagge, säger guiden.
- Ok, han får följa med oss tycker jag, sa jag.
I en rasande fart skjuter båten iväg ner längs efter älven och det är då jag upptäcker det!
Skorven är åkrädd!
Han klamrar sej fast i båten med alla sina 6 små ben och kryper efter en stund ihop i fostersställning och nära på kräks.
Jag blir tvungen att säga till chauffören, piloten eller kaptenen att sakta farten och genast slappnar fripassagararen av och börjar återigen sin upptäcktsfärd på fartygsdäcket.
Nu råkar vi på ett annat båtsällskap, Kuoukabor i full färd med att fixa den lyxigaste fiskmåltiden man kan tänka sej - abborrfiléer.
Ja, dom fiskade inte filéer, dom var ju tvungen att dra upp hela fisken förstås, men resultatet skulle i slutändan bli filéer.
Båten var så full av fisk att den nästan kantrade - trodde jag - för i verkligheten var det så att piloten på mitt fartyg behövde gå i land och pinka.
Å i sin iver hade han dubbelparkerat på denna Stora Lule Älv och var således tvungen att springa över abborrfiskarnas fiskebåt för att så äntligen nå land.
När båten så slutat gunga hörde jag ett mummel som lät liknande:
- Ska fan inte gå å fiska när folk ska ränna kors och tvärs över båten.
Jag kan ha hört lite fel, men å andra sidan blev vi bjudna på kaffe och jättegoda mackor.
Nu till räddningen.
Mitt i kaffedrickandet känner jag att någon nafsar eller kanske klöser mej bak på vaden.
- Aj, vad var det där?
Å så viftar jag till och vad är det jag knuffar ner från mitt ena rasben?
Jo, skorven!
Den otacksamma typen går till attack på mej trots att jag lät den följa på denna härliga resa längs älven.
Nu åker den ner i vattnet, för chauffören sa ju att det var en dykare!
- Nej, säger chauffören, det är ingen dykare, den drunknar!
Nu sätter min ibland överdrivna hjälpinstinkt igång!
Av med min ena dyra foppatoffel (29 kronor på Dollar Store) och fånga upp den lilla stackaren.
Det gick bra ända tills jag inser att vi ankrat båten intill den Store Skorvdräparen!
Det började rycka i dom svällande bicepsmusklerna och ögonen hade fixerat den intet ont anande skorven som nu lugnt traskade på relingen mot sitt grymma öde!
- Nej, du rör den inte!
Återigen fick min foppatoffel göra en insats, fort fånga den igen och se till att få den i land.
Det lyckades och lättnaden kunde återigen bre ut sej i mina bröst, nej mitt bröst menar jag.

Tidigare på dagen på den underbara playan hade en annan räddningsinsats skett.
Kusken på mitt skepp fick plötsligt syn på något konstigt som sprattlade i vattnet.
- Men vad är det där?
- En trollslända!
- Å den håller på att drunkna!
Foppatoffel igen, ut i vattnet och fånga den.
Så sitter då en vacker glänsande trollslända på min toffel och putsar sitt vackra huvud som den vrider fram och tillbaka för att riktigt komma åt med sina små tassar.
Å lättnaden ber ut sej i...

Nu börjar klockan gå mot kväll och fartygskonvojen beger sej tillbaka mot hamnen där bilen väntar för vidare transport till tätorten Vuollerim.

Å en sån dag!
En riktig äventyrsdag!

Håll stövlarna leriga!

Gunilla