En ovanligt ljuvlig onsdag i månaden Augusti sker ett ovanligt evenemang nere på Pompaudden.
Byalaget, Intresseföreningen och någon militärisk avdelning har ordnat med dykning i älven.
Ja, det är ju tur att det är i älven dom ska dyka förstås.
Innan allt drar igång är det många som undrar: Vadan detta?
Kan det vara så att fisken i älven ska inventeras, men hur är det praktiskt genomförbart?
Hur vet man att man räknat just den gäddan eller den öringen, ska dom märkas på något sätt?
Å hur gör man det?
Många frågor hopar sej.
Väl nere på udden kan jag se att det är mycket folk på plats.
Ett helt gäng med läckerbitar, nej, nej, nej, jag menar dykare håller på att göra sej i ordning för att utforska denna kalla och blöta Lule Älv.
Ulf Westfahl berättar om hällristningar som ska kunna finnas i djupet.
Dykarchefen berättar om hur det praktiskt går till att dyka.
Benny Ståhl och Ingalill berättar om hur det var att bo och leva här innan uppdämningen.
Väldigt intressant.
Kaffe och hembakade, underbara bullar, fanns till alla och envar, alldeles gratis.
Ingalill, Jonny och Britt-Marie skötte allt med glans även om jag kunde höra Jonny muttra något om att - Det ska då slösas med veden!
Men även denna gång kan jag ha hört fel.
Flytetyg av många slag fanns att skåda, två olika flottar med parasoller, grillar, hundar och folk, flera olika båtar, varav en hade en inombordsmotor på 140 hästar!
Jag tror det var Jonnys båt.
Jag tappade koncentrationen ibland, (så jag kan ha missat något vattenfordon) eftersom jag var tvungen att skärskåda dessa dykare så att dom inte missade något i sin utrustning.
Hade dom gjort det hade jag med varsam hand genast ryckt ut och hjälpt till.
För att undvika att vara för hjälpsam begav jag mej istället hemåt tätorten, nöjd och belåten, både av det jag sett, hört och inmundigat.
Tack för ett härligt arrangemang!
Håll dykardräkterna blöta!
Gunilla
Byalaget, Intresseföreningen och någon militärisk avdelning har ordnat med dykning i älven.
Ja, det är ju tur att det är i älven dom ska dyka förstås.
Innan allt drar igång är det många som undrar: Vadan detta?
Kan det vara så att fisken i älven ska inventeras, men hur är det praktiskt genomförbart?
Hur vet man att man räknat just den gäddan eller den öringen, ska dom märkas på något sätt?
Å hur gör man det?
Många frågor hopar sej.
Väl nere på udden kan jag se att det är mycket folk på plats.
Ett helt gäng med läckerbitar, nej, nej, nej, jag menar dykare håller på att göra sej i ordning för att utforska denna kalla och blöta Lule Älv.
Ulf Westfahl berättar om hällristningar som ska kunna finnas i djupet.
Dykarchefen berättar om hur det praktiskt går till att dyka.
Benny Ståhl och Ingalill berättar om hur det var att bo och leva här innan uppdämningen.
Väldigt intressant.
Kaffe och hembakade, underbara bullar, fanns till alla och envar, alldeles gratis.
Ingalill, Jonny och Britt-Marie skötte allt med glans även om jag kunde höra Jonny muttra något om att - Det ska då slösas med veden!
Men även denna gång kan jag ha hört fel.
Flytetyg av många slag fanns att skåda, två olika flottar med parasoller, grillar, hundar och folk, flera olika båtar, varav en hade en inombordsmotor på 140 hästar!
Jag tror det var Jonnys båt.
Jag tappade koncentrationen ibland, (så jag kan ha missat något vattenfordon) eftersom jag var tvungen att skärskåda dessa dykare så att dom inte missade något i sin utrustning.
Hade dom gjort det hade jag med varsam hand genast ryckt ut och hjälpt till.
För att undvika att vara för hjälpsam begav jag mej istället hemåt tätorten, nöjd och belåten, både av det jag sett, hört och inmundigat.
Tack för ett härligt arrangemang!
Håll dykardräkterna blöta!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar