Efter skoterskjuts uppför Porsiberget med vidare destination Dövattnet kom vi fram till en skön eld vid våreldstan.
Mat i magen med en rasande fart och sedan skulle sjön beskattas.
Annmari och Micke hade redan hunnit värma upp fiskegrejorna så nu var det bara jag kvar.
Tysta (så tysta som bara vi kan vara) smög vi oss fram efter stranden för att så försiktigt som möjligt släppa ner krokarna i dom färdiga pimpelhålen.
Kan hända att vi hann avhandla nån liten men viktig detalj under tiden, men rätt så tysta var vi.
Nu gav det inte så väldigt bra resultat, det vill säga inte ett napp.
Så vi fortsatte förbi bakvalen för att överraska dom på sommarfiskestället.
När vi som bäst sitter där fullt koncentrerade på vår uppgift börjar det snöa och blåsa, det formligen vräker ner och vindarna viner, så pass mycket att vi inte kan se andra sidan på sjön!
Får då en snilleblixt!
-Annmari ta ett kort med min telefon där jag sitter översnöad, så att jag kan skicka till smålänningarna.!
Sagt och gjort, så gör vi.
Med det resultatet att jag får en bild tillbaka av hon som bor i Småland.
Där dom ligger i bikini på gräset och solar!
Stackars människor!
Dom har ju ingen snö!
Uppiggade av den vetskapen traskar vi tillbaka mot eldstaden för nu börjar snöfallet avta så vi hittar.
Efter en stärkande kaffetår beger vi oss till kojan för att avnjuta Krilles kokta älgkött.
Jättegott med kokt potatis till!
Kvällen avslutades som vanligt med lite kortspel och jag har helt sonika förträngt vem som vann!
Å snart började dom välbekanta ljuden höras från babords sida.
ZZZZZZZZZZZ………………..
Nästa morgon började med strålande solsken och några kalla minusgrader.
När frukosten slukats tar Annmari och jag på oss promenadskorna och börjar vandringen mot Tjuresape.
För denna dag ska en båttransport utövas!
En båttransport med skoter!
Glada i hågen traskar vi iväg efter skoterspåret som dagen till ära är både hårt och lättgånget.
Tänk vad länge sen vi nött på dom här skogsområdena, säkert flera år sen sist.
Över Pajkajaur bär det och upp på skoterleden mot Ruopso eller är det Petters pass, huvva nu är det länge sen vi var här när jag inte ens kommer ihåg vad det heter.
Men nu gör sej latmasken till känna, vi måste stanna och vila en stund.
Å titta där far Jonny och Ingalill, men dom ser inte två små pausande snöprinsessor minsann.
Vi fortsätter men pauserna blir tätare och tätare och spåren blir krokigare och krokigare.
Nu har ni säkert bilden klar för er varför dom blir krokigare och krokigare, men tji fick ni och när vi kommit fram till Arvidsjaursvägen sa ryggen stopp! Inte en meter till!
Då kommer karavanen skridande fram, 6 skotrar och 1 BÅT!
Jonny och Ingalill först med sin kälke plus Fiskechefens kälke, sen självaste Patron med båten fastsatt på Jonnys timmerdoningar.
Efter dom kommer Gonnar- Gonnar, Micke, Krille och Janne som ett pärlband.
Flickorna får skjuts och det bär iväg mot Tjuresape.
Allt är frid och fröjd, båten böljar fram som om det vore på Atlanten, förbi Pello 2an över Björnlunkspåret genom småtallskogen.
Men vad är detta!
HINDER PÅ SPÅRET!
Alla stannar och spanar ut över skotrerspåret.
Vad sjutton har hänt?
Två kälkar står parkerade som ett V mitt på spåret.
Spridda fniss börjar höras.
Jonny har tappat båda kälkarna utan att märka det!
Raska armar kopplar fast den ena kälken bakom Gonnar- Gonnar och den andra lyfts upp i båten.
Så fortsätter färden och vi kan se att någon motoriserad bäver varit i farten för att göra spåret nog brett för båten att komma fram.
Väl framme på sjön berättar Ingalill att Jonny hade varit och hämtat motorsågen på skotern och när han skulle sätta tillbaka den hade han undrat: Vars fan är kälkarna?!!
Fniss!
Det visste vi!
Å tänk att inga kommentarer kom om det missödet!
Eller nästan inga kommentarer.
I och för sej tror jag inte att vi pratade om annat på hela dagen.
Sen föjde en ljuvlig dag med mycket fiske och lite fisk.
Solen värmde oss och backen vid bakvalen gav oss lä mot den ilskna vinden.
Korvmojjen var öppen och man sålde varm korv hela eftermiddagen och det serverades även varm choklad.
När vi var nöjda med all båttransport, allt fiske, all varmkorvätning, alla kommentarer angående kälkarnas avstjälpningsplats och all chokladförtäring begav vi oss åter tillbaka till kojan för att än en gång njuta av Krilles kokta kött.
Å trot om ni vill kvällen avslutades med……….
Just det kortspel.
John Blund anlände och slet och drog i oss tills vi uttröttade stupade i säng ackompanjerade av…………..
Sov gott.
Till nästa gång:
Håll maskarna feta!
Gunilla
Mat i magen med en rasande fart och sedan skulle sjön beskattas.
Annmari och Micke hade redan hunnit värma upp fiskegrejorna så nu var det bara jag kvar.
Tysta (så tysta som bara vi kan vara) smög vi oss fram efter stranden för att så försiktigt som möjligt släppa ner krokarna i dom färdiga pimpelhålen.
Kan hända att vi hann avhandla nån liten men viktig detalj under tiden, men rätt så tysta var vi.
Nu gav det inte så väldigt bra resultat, det vill säga inte ett napp.
Så vi fortsatte förbi bakvalen för att överraska dom på sommarfiskestället.
När vi som bäst sitter där fullt koncentrerade på vår uppgift börjar det snöa och blåsa, det formligen vräker ner och vindarna viner, så pass mycket att vi inte kan se andra sidan på sjön!
Får då en snilleblixt!
-Annmari ta ett kort med min telefon där jag sitter översnöad, så att jag kan skicka till smålänningarna.!
Sagt och gjort, så gör vi.
Med det resultatet att jag får en bild tillbaka av hon som bor i Småland.
Där dom ligger i bikini på gräset och solar!
Stackars människor!
Dom har ju ingen snö!
Uppiggade av den vetskapen traskar vi tillbaka mot eldstaden för nu börjar snöfallet avta så vi hittar.
Efter en stärkande kaffetår beger vi oss till kojan för att avnjuta Krilles kokta älgkött.
Jättegott med kokt potatis till!
Kvällen avslutades som vanligt med lite kortspel och jag har helt sonika förträngt vem som vann!
Å snart började dom välbekanta ljuden höras från babords sida.
ZZZZZZZZZZZ………………..
Nästa morgon började med strålande solsken och några kalla minusgrader.
När frukosten slukats tar Annmari och jag på oss promenadskorna och börjar vandringen mot Tjuresape.
För denna dag ska en båttransport utövas!
En båttransport med skoter!
Glada i hågen traskar vi iväg efter skoterspåret som dagen till ära är både hårt och lättgånget.
Tänk vad länge sen vi nött på dom här skogsområdena, säkert flera år sen sist.
Över Pajkajaur bär det och upp på skoterleden mot Ruopso eller är det Petters pass, huvva nu är det länge sen vi var här när jag inte ens kommer ihåg vad det heter.
Men nu gör sej latmasken till känna, vi måste stanna och vila en stund.
Å titta där far Jonny och Ingalill, men dom ser inte två små pausande snöprinsessor minsann.
Vi fortsätter men pauserna blir tätare och tätare och spåren blir krokigare och krokigare.
Nu har ni säkert bilden klar för er varför dom blir krokigare och krokigare, men tji fick ni och när vi kommit fram till Arvidsjaursvägen sa ryggen stopp! Inte en meter till!
Då kommer karavanen skridande fram, 6 skotrar och 1 BÅT!
Jonny och Ingalill först med sin kälke plus Fiskechefens kälke, sen självaste Patron med båten fastsatt på Jonnys timmerdoningar.
Efter dom kommer Gonnar- Gonnar, Micke, Krille och Janne som ett pärlband.
Flickorna får skjuts och det bär iväg mot Tjuresape.
Allt är frid och fröjd, båten böljar fram som om det vore på Atlanten, förbi Pello 2an över Björnlunkspåret genom småtallskogen.
Men vad är detta!
HINDER PÅ SPÅRET!
Alla stannar och spanar ut över skotrerspåret.
Vad sjutton har hänt?
Två kälkar står parkerade som ett V mitt på spåret.
Spridda fniss börjar höras.
Jonny har tappat båda kälkarna utan att märka det!
Raska armar kopplar fast den ena kälken bakom Gonnar- Gonnar och den andra lyfts upp i båten.
Så fortsätter färden och vi kan se att någon motoriserad bäver varit i farten för att göra spåret nog brett för båten att komma fram.
Väl framme på sjön berättar Ingalill att Jonny hade varit och hämtat motorsågen på skotern och när han skulle sätta tillbaka den hade han undrat: Vars fan är kälkarna?!!
Fniss!
Det visste vi!
Å tänk att inga kommentarer kom om det missödet!
Eller nästan inga kommentarer.
I och för sej tror jag inte att vi pratade om annat på hela dagen.
Sen föjde en ljuvlig dag med mycket fiske och lite fisk.
Solen värmde oss och backen vid bakvalen gav oss lä mot den ilskna vinden.
Korvmojjen var öppen och man sålde varm korv hela eftermiddagen och det serverades även varm choklad.
När vi var nöjda med all båttransport, allt fiske, all varmkorvätning, alla kommentarer angående kälkarnas avstjälpningsplats och all chokladförtäring begav vi oss åter tillbaka till kojan för att än en gång njuta av Krilles kokta kött.
Å trot om ni vill kvällen avslutades med……….
Just det kortspel.
John Blund anlände och slet och drog i oss tills vi uttröttade stupade i säng ackompanjerade av…………..
Sov gott.
Till nästa gång:
Håll maskarna feta!
Gunilla
1 kommentar:
hehe fniss. bra att man inte upptäcker om man har tappat kälken hurru.
Skicka en kommentar