Tänk att få vakna till eldsprak och kaffedoft!
Vilken start på dagen!
Ibland tänker jag att den där latmasken som tagit plats i ryggraden faktiskt kan vara bra att ha!
Även om jag inte så ofta brukar vara först uppe å få fart i kaminen och kaffepannan på plats, så har det hänt, men just nu kan jag skylla på den elaka masken.
Annmari är först uppe och fixar alla morgonbestyr och till slut är kaffedoften oss övermäktig, vi måste också stiga upp.
När krävan fått sitt uppstår ett dilemma – vars ska vi fiska idag?
Kalsok får vila, Rörtjärn för nära, Tjuresape för långt bort, Pajkajaur för dålig, Pellokis för bra(!), nej vi tar Långträsk.
Sagt och gjort, Annmari och jag promenerar dit i sakta mak, vilar lite efter vägen och försöker få syn på någon morgonpigg tjädertupp eller yrvaken orre, men se där gick vi bet.
Väl framme vid Långträsk upptäcker vi att det redan har hunnit vara någon där, det finns öppna pimpelhål!
Bra!
Micke ansluter med skotern och inser att där han helst hade velat fiska är det ännu skugga – inte trivsamt där inte!
Efter några halvhjärtade pimpelförsök känner vi att den här sjön inte ger oss särskilt bra vibrationer så vi lufsar istället iväg till Dövattnet.
Men stackars Lilla Gubben!
Hur ska han nu hitta oss, vi sa ju att vi skulle slå läger just i Långträsk.
Skit i det!
Nej, vad säger jag!!! Klart vi talar om för honom vars vi är, har kommer ju med maten och med tanke på hur bra fisket går får vi nog se till att det finns korv och fläsk som nödproviant.
Just vid bron möter vi några skoterekipage, som storstilat stannar på andra sidan för att vi ska kunna trippa över i lugn och ro.
Men se det är ju Lennart!
- Hade jag sett att det var Gunilla som kom skulle jag ha gasat på så hon fick hoppa av bron! säger han.
Lennart är en av mina favoriter vad gäller att slänga käft, men jag får inte fram ett ord till försvar denna gång! Hämnden är ljuv, jag kommer tillbaka med fulladdat ordförråd till nästa gång vi möts!
Väl framme har Micke redan börjat scanna av sjön, det vill säga han hade börjat pimpla precis där man kommer ner på isen.
Tjorviga och opålitliga som vi är ville vi naturligtvis över till andra sidan, för det är ju där dom är – fiskarna alltså.
Solen formligen vräker ner strålar på oss och det är BARA SÅ SKÖNT!
Återigen en sån här härlig vårvinterdag som får oss att pusta och stånka och stöna över hur ljuvligt livet kan vara.
Å som grädde på moset kommer Ella, som bor i kyrkostaden Jokkmokk och hälsar på oss.
Med sin fina kälke som hon vann på pimpeltävlingen susar hon och pappa Micke i en väldig fart nerför backarna runt eldstan.
Med god mat i magen och efter en tupplur på det lånade skinnet är det dags att återvända till tätorten Vuollerim med mycket sol i sinnet men med väldigt få fiskar i bagaget.
Glad Påsk på er alla och håll maskarna glada och feta!
Vi ses i Blåkulla!
Gunilla
Vilken start på dagen!
Ibland tänker jag att den där latmasken som tagit plats i ryggraden faktiskt kan vara bra att ha!
Även om jag inte så ofta brukar vara först uppe å få fart i kaminen och kaffepannan på plats, så har det hänt, men just nu kan jag skylla på den elaka masken.
Annmari är först uppe och fixar alla morgonbestyr och till slut är kaffedoften oss övermäktig, vi måste också stiga upp.
När krävan fått sitt uppstår ett dilemma – vars ska vi fiska idag?
Kalsok får vila, Rörtjärn för nära, Tjuresape för långt bort, Pajkajaur för dålig, Pellokis för bra(!), nej vi tar Långträsk.
Sagt och gjort, Annmari och jag promenerar dit i sakta mak, vilar lite efter vägen och försöker få syn på någon morgonpigg tjädertupp eller yrvaken orre, men se där gick vi bet.
Väl framme vid Långträsk upptäcker vi att det redan har hunnit vara någon där, det finns öppna pimpelhål!
Bra!
Micke ansluter med skotern och inser att där han helst hade velat fiska är det ännu skugga – inte trivsamt där inte!
Efter några halvhjärtade pimpelförsök känner vi att den här sjön inte ger oss särskilt bra vibrationer så vi lufsar istället iväg till Dövattnet.
Men stackars Lilla Gubben!
Hur ska han nu hitta oss, vi sa ju att vi skulle slå läger just i Långträsk.
Skit i det!
Nej, vad säger jag!!! Klart vi talar om för honom vars vi är, har kommer ju med maten och med tanke på hur bra fisket går får vi nog se till att det finns korv och fläsk som nödproviant.
Just vid bron möter vi några skoterekipage, som storstilat stannar på andra sidan för att vi ska kunna trippa över i lugn och ro.
Men se det är ju Lennart!
- Hade jag sett att det var Gunilla som kom skulle jag ha gasat på så hon fick hoppa av bron! säger han.
Lennart är en av mina favoriter vad gäller att slänga käft, men jag får inte fram ett ord till försvar denna gång! Hämnden är ljuv, jag kommer tillbaka med fulladdat ordförråd till nästa gång vi möts!
Väl framme har Micke redan börjat scanna av sjön, det vill säga han hade börjat pimpla precis där man kommer ner på isen.
Tjorviga och opålitliga som vi är ville vi naturligtvis över till andra sidan, för det är ju där dom är – fiskarna alltså.
Solen formligen vräker ner strålar på oss och det är BARA SÅ SKÖNT!
Återigen en sån här härlig vårvinterdag som får oss att pusta och stånka och stöna över hur ljuvligt livet kan vara.
Å som grädde på moset kommer Ella, som bor i kyrkostaden Jokkmokk och hälsar på oss.
Med sin fina kälke som hon vann på pimpeltävlingen susar hon och pappa Micke i en väldig fart nerför backarna runt eldstan.
Med god mat i magen och efter en tupplur på det lånade skinnet är det dags att återvända till tätorten Vuollerim med mycket sol i sinnet men med väldigt få fiskar i bagaget.
Glad Påsk på er alla och håll maskarna glada och feta!
Vi ses i Blåkulla!
Gunilla
1 kommentar:
HAHA! Vilken snygg bild!
Skicka en kommentar