Djupa tankar och funderingar

Solen gassar härligt på oss alla.
En del lägger sej att vila, någon slänger båten i sjön och några tar kastspöet för prova fisket från dom solvarma klipporna.
Nu infinner sej den här sköna känslan som jag inte kan sätta ord på.
Jag har aldrig provat meditera, aldrig provat på yoga, inte förstått uttryck som att ladda batterierna eller rensa hjärnan för det har då aldrig funkat för mej. (Har det aldrig kommit kommentarer förr, så gör det det garanterat nu, men jag tänker förekomma: Hur kan något som redan är tomt tömmas?)
Skit samma, jag är nog ingen djupsinning människa som har någon större kontakt med mitt inre, ibland lever vi nog helt olika liv, jag, själen och kroppen. I alla fall förstår jag inte sånt där snack. I min värld vill jag ha konkreta bilder och resultat, sånt fattar jag.
Jag är med och sjunger i en kör och där pratas det mycket om känsla, stämningar, om att hitta rätt i sina stämmor gentemot varandra. Dom flesta andra nickar instämmande och verkar förstå. Å jag hör ju vad dom säger men jag förstår det inte.
-Det där blev inte riktigt rätt, vi provar en gång till.
-Ok.
-Bra, skitbra, nu blev det ju rätt!
Å då kommer det tragiska, jag märker ju ingen skillnad, vad gjorde jag annolunda den här gången så det blev rätt?
Dom ska snart få semester från en tondöv och omusikalisk fiskeintresserad körmedlem.

Nu har jag tappat tråden!
Det var det här med känslor, just det!
Eftersom jag inte provat yoga eller något likanade kan jag ju inte jämföra med något sånt men känslan som infinner sej när man står vid en strand med fiskespöet i hand den är skön.
Även när vi sitter alldeles tysta (vi kan faktiskt vara det, tysta alltså) vid en näverdoftande eld sprider det sej en väldigt angenäm känsla som jag gillar skarpt. Jag kan inte säga att jag blir piggare eller får mindre ont men fy sjutton vad bra jag mår!
Å dagar när kroppen gör allt för att jävlas med resten av mej då behöver jag bara tänka på vad som finns där ute, grevar, patroner, tajgabrudar, storfiskare, rödingar, lingon, tranbär, nävereldar, skidor och skotrar å då har den ingen chans att vinna.

Tillbaka till det viktiga, fisket!
Det är länge sen jag längtat efter att få stå med fötterna i vattnet för att få svalka samtidigt som jag fiskar, men nu gör jag det.
Fisken är inte direkt huggvillig men ibland kommer det någon som vill lukta på draget, å då får vi åtminstone se dom.
Idag får vi äta kött, grillat kött som smakar härligt.
Men oron börjar synas i ögonen på en del av medlemmarna i gruppen, ingen fisk än, tänk om vi får svälta ihjäl!
Å ingen MOBILTÄCKNING!
Nu är det inte bara solen som gör att några börjar svettas, nu snackar vi kallsvett!
Vissa, eller rättare sagt en av oss ser ganska lugn ut trots allt, för det är inte helt fel med grillad korv heller!
Men så träder elitfiskelaget fram och säger, lugn, bara lugn, det här fixar vi!
Vi andra kan då pusta ut och skräcken för svältdöden bleknar sakta bort.
Kvällen kommer och medan större delen av gänget går och sover tar två tajgabrudar en promenad uppför den vackra jokken för att inventera alla stubbar, fåglar, stigar och potetiella lägerplatser. Dock inte till oss för vi bor så bra som man bara kan.
Tillbaka i stugan mullrar det i varje rum, inte av åska, björn eller motorisborr utan av...
Sov gott, ses i morgon.

Tills dess:

Håll dragen blöta!

Gunilla