Den utlovade fortsättningen

Ska försöka rannsaka minnet från den adliga fisketuren med Greven.
Måste slita bort plåstret från pekfingret först, det var sjutton vad svårt det var att skriva med det på.
Plåstret beror inte på grevfisket utan på att jag skulle öppna en färgburk med ett stämjärn (ja, jag vet vad ni undrar, varför använde hon ett stämjärn? Vet jag inte själv, men det råkade väl ligga där precis när jag var i nöd efter ett verktyg) och stämjärnet slant och borrade sej in i mitt finger.
Nu är det borta.
Inte fingret, utan plåstret.

Jag tror jag slutade förra avsnittet efter den delikata maten.
Efter det fortsatte Linn och Annmari sitt trollingfiske från båten och jag tog en prommenad runt sjön. För jag hade hört talas om en annan sjö precis i väständan (visst låter det kunningt) av sjön, kan i och för sej varit i något annat väderstreck beroende på var man befinner sej.
Båten angjorde myrkanten och vi begav oss alla tre iväg genom den vilda skogen. Efter tre kilometer, ja eller hundrafemtio meter, såg vi sjön!
Lika vacker som dom andra grevsjöarna.
På grund av spöbrist fick lilla flickungen fiska medan jag satte mej att vila på en mossig stubbe.
Alldeles vid sidan av denna stubbe ligger en gammal murken torrfura och denna fura har varit ordentligt ansatt av skadedjur, stora skadedjur!
Tror nämligen att nalle har varit och letat godsaker där.
Nåväl ingen fisk och vi travar tillbaka, fiskelaget intar båten och jag fortsätter promenaden runt sjön. Å jag kan konstatera att nalle varit ganska aktiv även här, stubbar och murkna träd har kastats omkring i en salig röra. Kanske han till och med varit lite vrång?
Mer fiske och sen var vi hungriga igen! Nu bjöds det på ljuvligt god fisk, dock inte blåblodig då detta stora vattedjur fångats i en annan sjö. Ej ägd av Greven.
Kan ha tappat någon detalj av utflykten eftersom tidens gång har rensat lite i hjänans hårddisk.

Nöjda och belåtna beger vi oss hemåt, först till grevens residens, åkandes i fiskechefens bil för att hämta lilla flickungens bil och sedan hem för en skön vila framför tvn.
Trodde jag, ungen var ju inte trött, hon ville spela kort!
Kallas inte det illa förfarande av förälder? Föräldern som så gärna vill slappna av till tevens brus under en skön yllefilt.
Nåja jag klådde henne i fyra raka matcher!
Det kan hända att jag nu mindes lite fel på grund av tidens gång, men jag är nästan säker...

Håll dragen blöta!

Gunilla