Regnbågsfest

Nu är det måndag igen, en ny härlig arbetsvecka i strålande solsken. Lagomt pustigt så att alla våra vänner myggen har svårt att klösa sej fast och gnaga i vårat solbleka skinn.

Kulturkraft är förbi utan att det uppstått några större problem.
Kåtorna är nermonterade under uppsikt av de fiskar som inte blivit uppdragna från Kyrktjärn vid deras fisketävling. Rejäla plask syntes å genast vaknade fikselusten igen.

På lördagkväll efter att ha varit och sett flickor och pojkar eller kanske lite gubbar spela fotboll bar det iväg på en behövlig fisketur till Pello tvåan. Annmari var på plats när jag kom och hade haft både napp och sett en och annan baddare men inte fått upp någon.
Nu skulle jag prova min nya rulle, den med en härligt gulgrönskimrande lina.
Länge sen jag fiskade med en haspelrulle, så det kan gå precis hur som helst, det här blir spännande.
Efter några trevande kast invid bakvalen började jag gå runt sjön för att få en riktig baddare på kroken.
Nu blev det ju inte riktigt så för just som jag snubblat över några hjortronblommor hörde jag -åhåhåhåhåhå.
Det är det allmänt kända lätet när man har fisk på kroken. Eftersom jag märkte att det inte var jag som lät förstod jag genast att Annmari hade något spännade på gång.
-Håven ropade hon, håven skynda dej hit med håven!
Typiskt när jag precis hade kastat ut, nu gällde det att veva snabbt som attan, för nu var det storfisk på gång.
Men innan jag hade fått kroken halvvägs till land hade hon fixat allt själv och där i mossan låg en STOR grann regnbåge, fet som en julgris och vackert skimrande i regnbågens alla färger.
Härligt!

Vi fortsatte fiska efter att ha firat fångsten med kaffe och tårta.
Efter ett tag hörde vi att det var folk i antågande och med myggen inandes runt huvudet kom Greven med sina grevbarn för att dryga ut kosthållningen med fisk från Pellosjöarna.
För barnen nöjde sej inte med att bara fiska i tvåan, dom skulle tömma ettan också.
Ingen mer fisk landades av oss flickor och vi begav oss hemåt, nöjda och belåtna båda två.
Annmari för att hon fick en sån grann fisk och jag för att jag blev bjuden att avnjuta den dagen efter.

Väl hemma i tätorten Vuollerim hade dansen startat på Bjärkaudden med jättebra musik och det började spritta lite i benen.
Men efter att ha kommit in i värmen och hamnat under filten i soffan försvann all lust att svänga dom lurviga apostlahästarna.

Nu är det bara att ladda för nästa fisketur där jag ska prova mina nya drag som jag har fått.

Håll dragen blöta!

Gunilla