Ett tecken!

-Gör dej klar, om fem minuter kommer en bil och hämtar dej!
-Vars ska vi, vad ska jag ha på mej? En sexig kortkort kjol och pumps (har jag inte)? En romantisk volangklänning med snörsandaler (har jag inte)? En strikt dräkt med nätta kängor (har jag inte)?
-Ja men skogskläderna så klart!
-Jaha, såna har jag!
Efter att ha väntat en kvart på dom där fem minuterna kom en bil med rätt färg för att hämta mej.
-Ska du ha med så där mycket grejor? Vi ska ju bara iväg på en snabbtur!
-Ja, fiskegrejor och regnkläder och regnstövlar kan man väl inte fara utan när man ska upp i sjöarna!
-Då måste ju jag hem och hämta mina grejor, behöver man stövlar?
-?!! (Suck, vi ska ju fiska, fiskar är oftast i vattnet, och vid vattnet där fiskarna är kan det vara blött.)
- Jag äger inga stövlar, jag tar kängor.
Äntligen kommer vi iväg mot nya utmaningar i fiskens tecken.
-Den här vägen har jag aldrig åkt -... - på sommaren, är det så här det ser ut! Nu känner jag igen mej, här har jag ju varit.
-Kolla här är Nietsakträsket! Här brukar vi se ormar.
Efter att ha varit till Långträskkojan för att se till att det inte ryker in från kaminen beger vi oss till jaktkojan för lite kaffe och Annmaris nybakade bullar, tänk så gott med bullar!

Det blir inte fiske än på ett tag för nu ska vi till Kalsok för att kolla att foderautomaten fungerar och att fiskarna växer sej feta och granna inför pimpeltävlingen till våren.
Fiskechefen beordrar fullständig tystnad när vi går ner mot sjön för fiskarna i detta vatten är lite tillbakadragna och rädda för främmande bespisningspersonal. Det går jättebra, åtminstone en kort stund, sen kan vi ha glömt vad han sa och började kanske samtala lite försiktigt som vi ibland gör.
Väl i båten greppar vår vän chauffören årorna och börjar ro så att det stilla vattnet klyvs i ett rasande tempo.
DÅ får jag se tecknet!
Då får jag se att fiskar inte alltid bara är i vattnet eller ens riktigt nära vattnet!
Då får jag se att fiskar kan klättra i träd!
För där vid stranden ser jag klart och tydligt hur en liten livad laxöringsunge helt hämningslöst kastar sej ner från ett träd. Ja, eller träd och träd, det var en torrfura vid strandkanten. Eller torrfura vet jag inte men en torr pinne var det. Å från den hoppar den alltså.
Nu var det ju oturligtvis bara jag som såg det men det kan väl ändå inte vara någon som tvivlar på min trovärdighet?!!
Nåväl, automaten fungerade till belåtenhet både för fiskar och fiskechef så vi kan lugnt återvända till stranden i samma rasande fart.

Så blir det då dags för fiske!
Här kan vi komma med ett litet tips från en mindre känd och mindre vild marksmänniska: Kolla att spötoppen passar till resten av spöet, INNAN ni far hemifrån!
Medan chauffören och fiskechefen drar iväg till tätorten för att söka finna de delar till spöet som fattades började jag och Annmari att tömma Kojsjön.
Idag har jag ju mitt nya spö, spöet som jag fick i present av min lilla flickunge. Det som hon med hjälp av min stora pojkunge köpt i kyrkostaden Jokkmokk. Spännande, kommer spötoppen att vina i luften och skicka ut spinnaren låååååååångt ut på sjöns stilla yta?
Jodå, ganska långt i alla fall, allt beror tydligen inte på utrustningen, föraren har visst också ett visst ansvar över hur saker ska fungera.
Inget napp och nu kommer herrarna tillbaka med ett komplett spö denna gång!
Å vad händer då? Han får fisk! Hur gick det till?
Till råga på allt blev vi flickor lite hungriga, eftersom vi varit ute längre än beräknat.
Då, som en hägring, kommer allas vår Roffe, sladdandes med sin Mersa runt husknuten på Byhåla och med bilen full av mat!
Han rent av räddade våra liv när han matade oss med hamburgare och korv!
Några fler fiskar blev det inte.

Väl hemma somnade jag nästan genast, mätt i magen och full av beundran över vilka vänner vi har.
På natten vaknade jag av att jag hade så konstigt ont i ryggen mellan skulderbladen, men lyckades till slut somna om.
När jag morgonen efter skulle klä på mej förstod jag genast vad tecknet med den klättrande fisken betydde: det hade börjat växa ut en ryggfena mellan skulderbladen!

Håll dragen blöta!

Gunilla