Även om fiskestoppet nu har inträtt så har det faktiskt hunnit bli en hel del fisketurer innan detta tragiska datum inträffat.
Bland annat till Kalsok en härlig sensommar eller förhöstdag.
Det var lite kyligt i luften men solen värmde skönt när vi trampade iväg längs myrstranden på södra sidan av sjön.
Vi spanade ivrigt efter vacker mossa och förväntansfulla tranbär.
Mossa fanns hur mycket som helst, däremot inte många bär, fast det gör inget, vi har ett annat specialställe för sådana märkliga aktiviteter.
Hur som helst, vi agnade krokarna med feta, slemmiga Lundmaskar.
Ut med dupparna och sen vänta.
Det rördes både här och där på ytan men ingen som ville provsmaka agnet.
Efter en stund kom jag på att mitt spö återigen är trasigt, spötoppen har gått av! Igen!!!
Varför jag inte tänkte på det vid bilen innan vi började fiska tänker jag inte tala om, ni har säkert era teorier klara, eller hur?
Småpratandet?
Åldern?
Fiskeivern?
Skit samma, jag insåg i alla fall att jag måste gå tillbaka till bilen och fixa till det hela så gott det kunde gå.
Tramp, tramp, samma fina mossa som på vägen ut!
Flinka händer fixar spöet – ljug – men jag fick i alla fall i ordning grejorna och kastade mej återigen iväg längs stranden.
Samma fina mossa……
Ut med duppen igen å vad händer?
Masken hinner inte ens halvvägs ner till botten innan en glupsk käft slukar den!
- Tror jag har napp.
- Jaså, är den stor?
- Nä, det känns inte så.
Veva, veva.
- Du, den är nog rätt stor i alla fall.
- Ok, ska du ha hjälp?
- Hjälp!
- Försiktigt, låt den inte fara under nån gren!
- Hur f-n gör man för att den inte ska göra det?
- Lugnt och fint, jag har håven!
- Gulp, den är stor!
- Jo, en öring!
- Jippi, tack för hjälpen!
Så med mycket tur, genom att kasta på precis rätt ställe och med ett givande samarbete lyckades vi landa en öring på 1332 gram.
Nöjda och belåtna med denna bedrift traskar vi tillbaka till bilen.
Passerar den fina mossan.
- Skulle du inte plocka mossa?
- Jo, det skulle jag.
- Kanske du ska plocka den här fina mossan?
- Jo, det kanske jag skulle.
- Men gör det då!
- Du menar nu?
- Jaa!
- Ok.
Med vacker mossa och en glänsande öring i bagaget ger vi oss iväg hemåt genom en vacker höstskog.
Björnspåren avhandlas nästa gång.
Till nästa gång:
Håll spöna i ordning!
Gunilla
Bland annat till Kalsok en härlig sensommar eller förhöstdag.
Det var lite kyligt i luften men solen värmde skönt när vi trampade iväg längs myrstranden på södra sidan av sjön.
Vi spanade ivrigt efter vacker mossa och förväntansfulla tranbär.
Mossa fanns hur mycket som helst, däremot inte många bär, fast det gör inget, vi har ett annat specialställe för sådana märkliga aktiviteter.
Hur som helst, vi agnade krokarna med feta, slemmiga Lundmaskar.
Ut med dupparna och sen vänta.
Det rördes både här och där på ytan men ingen som ville provsmaka agnet.
Efter en stund kom jag på att mitt spö återigen är trasigt, spötoppen har gått av! Igen!!!
Varför jag inte tänkte på det vid bilen innan vi började fiska tänker jag inte tala om, ni har säkert era teorier klara, eller hur?
Småpratandet?
Åldern?
Fiskeivern?
Skit samma, jag insåg i alla fall att jag måste gå tillbaka till bilen och fixa till det hela så gott det kunde gå.
Tramp, tramp, samma fina mossa som på vägen ut!
Flinka händer fixar spöet – ljug – men jag fick i alla fall i ordning grejorna och kastade mej återigen iväg längs stranden.
Samma fina mossa……
Ut med duppen igen å vad händer?
Masken hinner inte ens halvvägs ner till botten innan en glupsk käft slukar den!
- Tror jag har napp.
- Jaså, är den stor?
- Nä, det känns inte så.
Veva, veva.
- Du, den är nog rätt stor i alla fall.
- Ok, ska du ha hjälp?
- Hjälp!
- Försiktigt, låt den inte fara under nån gren!
- Hur f-n gör man för att den inte ska göra det?
- Lugnt och fint, jag har håven!
- Gulp, den är stor!
- Jo, en öring!
- Jippi, tack för hjälpen!
Så med mycket tur, genom att kasta på precis rätt ställe och med ett givande samarbete lyckades vi landa en öring på 1332 gram.
Nöjda och belåtna med denna bedrift traskar vi tillbaka till bilen.
Passerar den fina mossan.
- Skulle du inte plocka mossa?
- Jo, det skulle jag.
- Kanske du ska plocka den här fina mossan?
- Jo, det kanske jag skulle.
- Men gör det då!
- Du menar nu?
- Jaa!
- Ok.
Med vacker mossa och en glänsande öring i bagaget ger vi oss iväg hemåt genom en vacker höstskog.
Björnspåren avhandlas nästa gång.
Till nästa gång:
Håll spöna i ordning!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar