Skärtorsdagen bär det ju som bekant av till Blåkulla med kvast, katt och kaffepanna.
Nu hade jag tyvärr glömt kvar kvasten uppe i stugan sen förra året så jag fick ta bilen den första biten.
Efter sliriga vägar bar det iväg mot Skavvejaur (Vareluokta i folkmun).
Jag försökte kolla om någon av kvast-kompisarna fått igång sina flyganordningar, men jag kunde inte upptäcka en enda under hela vägen upp.
Väl framme var det bara att ringa efter VST, det vill säga Vareluokta Skoter Taxi.
I stugan var det varmt och skönt och kaffet färdigt!
Härligt!
Näten var på plats under isen, det hade morfar (pappa) och stora pojk-ungen fixat, så vi var säkra på att svältdöden kunde hållas borta.
I och för sig kan ju ett halvt dussin plastkassar proppfulla med allehanda läckerheter från våra varuhus också bidra till att vi skulle överleva alla dessa 5 dagar.
Till natten hade jag likt prinsessan på ärten bäddat med flera madrasser för att få sova som en avsmullen grizzlybjörn.
Det lyckades!
På morgonen i den ljuva solens sken var det dags att hasta ut på isen för att kolla nattens fångstanordningar (näten).
Sik, abborre och en jättelake!
Den ska vi ta reda på, varvid fadern fick lov att flå och filéa den lilla läckerbiten.
-Nog vet jag väl att jag gör det här i onödan!
-Oh nej! Den ska vi smörsteka i morgon på påskafton.
Påskaftonen kom och näten skulle vittjas igen å den här gången hade vi en grann harr i maskorna.
Med fjäll så stora och hårda att jag fick överlämna fjällandet till större och starkare typer.
Efter att ha lapat sol hela förmiddagen på isen, släpade vi oss tillbaka till stugan för att fortsätta den ansträngande övningen att slappa på ett renskinn under den varma solens strålar.
Så kom då påskaftonsmiddagen!
Nu ska laken avnjutas!
Smörstekt och med gräddsky!
Det fanns ju dock en hel del annat att äta, lax, sill, skinka (börjar låta som om det är julafton), avokado, stenbitsrom, krustader, skagenröra, det vill säga väldigt mycket god mat.
Men en sak är säker: alla ska smaka på den där laken!
Vare sej dom vill eller inte!
Så blev det och jag kan inte säga att jag kommer ihåg att någon direkt jublade över den delikatessen, men jag tyckte i alla fall att den var god!!!
Även om varken påskharen eller julbocken kom på besök var det en helt ljuvlig påskhelg i solens och slöhetens tecken.
Inte en centimeter på skoter!
Å endast en abborre på pimpel, men vad gör väl det när lakarna fastnar i näten!
Till nästa gång:
Håll maskarna feta!
Gunilla
Nu hade jag tyvärr glömt kvar kvasten uppe i stugan sen förra året så jag fick ta bilen den första biten.
Efter sliriga vägar bar det iväg mot Skavvejaur (Vareluokta i folkmun).
Jag försökte kolla om någon av kvast-kompisarna fått igång sina flyganordningar, men jag kunde inte upptäcka en enda under hela vägen upp.
Väl framme var det bara att ringa efter VST, det vill säga Vareluokta Skoter Taxi.
I stugan var det varmt och skönt och kaffet färdigt!
Härligt!
Näten var på plats under isen, det hade morfar (pappa) och stora pojk-ungen fixat, så vi var säkra på att svältdöden kunde hållas borta.
I och för sig kan ju ett halvt dussin plastkassar proppfulla med allehanda läckerheter från våra varuhus också bidra till att vi skulle överleva alla dessa 5 dagar.
Till natten hade jag likt prinsessan på ärten bäddat med flera madrasser för att få sova som en avsmullen grizzlybjörn.
Det lyckades!
På morgonen i den ljuva solens sken var det dags att hasta ut på isen för att kolla nattens fångstanordningar (näten).
Sik, abborre och en jättelake!
Den ska vi ta reda på, varvid fadern fick lov att flå och filéa den lilla läckerbiten.
-Nog vet jag väl att jag gör det här i onödan!
-Oh nej! Den ska vi smörsteka i morgon på påskafton.
Påskaftonen kom och näten skulle vittjas igen å den här gången hade vi en grann harr i maskorna.
Med fjäll så stora och hårda att jag fick överlämna fjällandet till större och starkare typer.
Efter att ha lapat sol hela förmiddagen på isen, släpade vi oss tillbaka till stugan för att fortsätta den ansträngande övningen att slappa på ett renskinn under den varma solens strålar.
Så kom då påskaftonsmiddagen!
Nu ska laken avnjutas!
Smörstekt och med gräddsky!
Det fanns ju dock en hel del annat att äta, lax, sill, skinka (börjar låta som om det är julafton), avokado, stenbitsrom, krustader, skagenröra, det vill säga väldigt mycket god mat.
Men en sak är säker: alla ska smaka på den där laken!
Vare sej dom vill eller inte!
Så blev det och jag kan inte säga att jag kommer ihåg att någon direkt jublade över den delikatessen, men jag tyckte i alla fall att den var god!!!
Även om varken påskharen eller julbocken kom på besök var det en helt ljuvlig påskhelg i solens och slöhetens tecken.
Inte en centimeter på skoter!
Å endast en abborre på pimpel, men vad gör väl det när lakarna fastnar i näten!
Till nästa gång:
Håll maskarna feta!
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar