Första göken, första åskan och sista föret eller kvällen när vi höll på att svälta ihjäl!

Onsdagen före Kristihimmelfärdsdagen bär det iväg upp till dom berömda sjöarna igen.
Eftersom berget bjuder på ett tufft och hårt motstånd som inte ens Fiskechefen och hans Grizzly kan betvinga är vi tvungen att med hjälp av släpvagn och dragfordon forsla ett gigantiskt lass till Lomyrvägen.
Väl framme gällde det att få ner ekipaget från vagnen, men det var som vanligt ingen konst eftersom lilla Gubben var med och styrde upp det hela.
Sen kom nästa prövning: alla grejor skulle lastas i sjuglasvagnen!
- Hur länge ska ni vara borta!
- Helgen är lång å vi tar inga risker.
- Men det är ju mat för hela kommunen!
- Än sen då, tror säkert du vill vara med å tugga.
- Ja, ja ta och rassla på lite så vi kommer iväg.
Å det vi gjorde, Grizzlyn drar oss flickor längs Lomyrvägens snötäckta vägbana å vi bara njuter.
Tänk att livet kan vara så här härligt!
Framme i kojan utbryter omvänd aktivitet, nu ska allt lastas ut och förhoppningsvis rymmas mellan dessa sex väggar.
Efter en timme börjar allt vara inomhus och vi kan pusta ut en stund.
- Jag är hungrig!
- Vad ska vi börja tugga på?
- Vi tar något lätt medan vi väntar på Greven.
- Jag har med lite ostar och korv... Men vad i hela...?
- Vad är det nu då?
- Jag har glömt maten i bilen!
- Nä! Det kan du inte ha gjort, vi har ju burit in minst tjugo kassar med mat!
- Jo! Den var i baksätet på Hondan å där är den kvar.
- Å herregud! Det var ju bara väntat!
- Vad menar du nu?!!!
- Så fort jag vänder ryggen till då kör det ihop sej.
- Greven! Jag ringer Greven, han kan ta upp den. Visst är han kvar i Vuollerim?

Sagt och gjort, jag ringer Greven och han är faktiskt kvar i Vuollerim! Hurra!
Då kommer nästa fruktansvärda överraskning: Hondan står i Porsi och Hondan är låst!!!

Det borde egentligen inte ha varit någon överraskning, eftersom det var jag själv som hade kört dit den!
Ena nyckeln har jag och den andra nyckeln har lilla flickungen.
Nej, nej, nej, jämmer och elände!
Vi får svälta ihjäl, det är bara så.
Sista chansen står och faller med lilla flickungen, jag ringer henne.
- Hej, vars är du?
- I Vuollerim.
- Kan du göra mig en tjänst?
- Vad då?!!!
Så berättar jag hela problematiken för henne och förklarar att det vore en livräddande gärning om hon kunde hämta bilen i Porsi och köra upp den till Greven och lämna matpåsen där.
Tycker inte alls att det var för mycket begärt, vi hade ju kunnat svälta ihjäl annars!
- Men mamma!!! Ibland är du inte så rolig!!!

Till slut anländer Greven, grevhunden och matkassen och jag tycker att jag kan höra en liten ton av spydighet när jag tacksamt tar emot provianten.
- Somliga har visst problem med minnet!
Kvällen slutade trots alla prövningar lyckligt och vi slapp krypa hungriga till kojs.
Tror faktiskt att vi till och med hann med en sväng kortspel, men jag minns inte vem som vann.
Så det så!

Till nästa gång:

Håll Hondan olåst

Gunilla