Kvast-Hilda och solparasoll

Ja, påsken den kom och gick utan att något anmärkningsvärt inträffat.
Allt var som vanligt i Blåkulla, kvastarna var av ungefär samma modell som ifjol, det var väl bara Kvast-Hilda som tjorvat till det som vanligt.
Hon hade försökt trimma sin kvast med påföljd att hon inte fick stopp när hon kom fram, utan dundrade rätt in i högen av katter som slogs för fullt.
Nåja hon blev inte mer skadad än att vanlig hederlig häxbrygd kunde bota det hela.
En annan av brudarna hade varit så jäktad och haft så bråttom att hon hade slitit med sej kaffebryggaren istället för pannan när hon for, men den la hon genast ut på blocket och fick såld nästan på direkten.

Så efter en vilodag på sofflocket hemma bar det äntligen iväg ut i Porsis underbara skogar. Tjuresape var målet och jag hade ackorderat med Micke om skjuts från Pinnmobacken, så nu var det bara lilla flickungen som skulle övertalas om att skjutsa mej dit.
Då visade det sej att hon ville följa med!!!
Jag som hade tänkt ha en barnfri helg utan gnat och tjat!
I och för sej är det ju inte hon som gnatar och tjatar utan det är visst jag som brukar göra det, så då var det ju faktiskt bara trevligt att hon skulle med.
Då måste vi fixa en dubbelskjuts, men det är inga som helst problem med såna vänner som vi har!
För väl framme vid parkeringen kom Micke Haradshövding Andrén och Conny Kompis Larsson sladdande med sina racerskotrar för att hämta oss.

När vi kom fram till sjön var det som att komma utomlands, vissa gick i kortärmat och andra låg och pressade i solen.
Man kunde till och med se ett solparasoll!
Vilken känsla!
Äntligen har den efterlängtade vårvärmen kommit!
Fast samtidigt gnager olusten lite bland inälvorna, för nu är tyvärr vintern snart slut!
Den olustkänslan botade vi med massor av god mat.
Välkryddad kyckling, råa, stekta, färska, choritzokorvar, nybakat skinkolivostbröd och en massa annat gott.
Ella bjöd på en ovanligt delikat skogssoppa som gick åt som smör i solsken.
Vi försökte även fiska lite, men med väldigt klent resultat.
Dom, fiskarna alltså, kan ha gått i brunst eller i ide, eller så kanske dom helt enkelt skiter i våra goda beten.
Hur som helst, så småningom bar det iväg mot kojan och ett traditionellt kortspel och lilla flickungen åkte med sina skogsföräldrar ner till Porsibyn för vidare transport till hemmet i Vuollerim.

Till nästa gång:

Håll solbrillorna putsade!

Gunilla