Tvära kast och vita linor

Efter att i flera år trampat runt omkring dessa ljuvliga sjöar i dom vida Porsiskogarna med ett kastspö med avbruten topp var det så dags att göra ett så kallat inköp.
Å när jag här för leden blev vuxen (i siffror, inte i bokstäver) fick jag ett presentkort i en för jakt och fiske avsedd affär.
I grannstaden Boden!
Jahapp, hur tar man sej dit?
Naturligtvis i bil, det fattar ju till och med jag, men nu menar jag - hur gör man för att ta sej tid att styra kosan söderut?
Tiden verkar ju bara räcka till att fara upp i Porsifjällen!
-Middag uppe i Sigurds, kommer du?
-Pannkaka i Pajkajaur, kommer du?
-Hamburgarna är klar om en halvtimme, kommer du?
Såna frågor har haglat över stackars mej hela den här sommaren!
Då fattar ni väl att jag inte hinner fara åt något annat håll!
Sen måste jag ju jobba också!
Jag måste ju hålla landet på fötter när alla andra ska fjolla och ha semester!

Nåväl, en vacker fredag i augusti bestämmer vi att middagen ska intas på ett för hamburgare avsett ställe i södra Sverige.
Det vill säga på Max i Boden.
Men innan den mättande aktiviteten ska butiken för jakt och fiske besökas.
En trevlig butik som var lätt att hitta, även för oss från Vuollerimbygden.
En trevlig personal, som genast insåg att här kommer en som behöver HJÄLP!
-Vad tänkte du dej för sorts spö?
-En som man får fisk på.
-!
-Men ska det vara ett litet lätt spö, eller?
-Gärna ett rött, jag tycker om röda spön.
-!
-Ska du ha en rulle med kullager, eller?
-Jag skulle hellre vilja ha en med lina, om det går bra.
-!!!
Efter att ha orsakat personalen ett okänt antal gråa hår, lämnar vi så affären med ett trevligt kastspö, med tillhörande rulle och lina.
Ett blått spö!
Det blev inte riktigt helt efter mina planer!

Färden mot byn gick väldigt sakta, eftersom jag längtade så efter att få göra premiärkastet med mitt blåa spö i någon av dom fiskstinna sjöarna i paradiset uppe på berget.

Nästa gång ska ni få veta hur det gick på premiärturen med mitt blåa spö.

Till dess:

Håll kullagren rullande!

Gunilla