Oj, oj, oj!

Nu har fiskechefen tagit i på skarpen!
Om det inte kommer ett blogginlägg snart kommer han inte att bjuda på vare sej surströmming eller kräftor!
Jag som älskar både det ena och det andra!

Hur som helst, fisket har precis som sommarvädret, varit helt underbart!
Ur sjöar som av vissa (det vill säga jag) har kallats nästintill omöjliga, har det dragits upp allsköns läckerheter.
Bland mycket annat har det landats gigantiska regnbågar och vrålfeta öringar!
Jag kan på den punkten svära mej fri från all bedrift.
Däremot har avkommorna börjat visa var skåpet ska stå, eller rättare sagt var fisken ska dras.
Självförtroendet dalar sakta men säkert i kapp med varje fisk UNGARNA drar upp.

Men jag ska visa dom till vintern!
När dom tycker att det är för kallt och inte vågar ut!
När dom sitter hemma i mörkret och eldar i sina kaminer!
När dom krupit under filten och tittar på bilder från fisket i somras!
Då ska mamma visa hur man gör!
Hur hon rusar fram genom skogen på sina välvallade skidor med pimpelspö och isborr på ryggen!
Hur hon i rasande fart perforerar isarna och kastar ner pirken med den vällagrade masken på kroken!
När hon i ett galet tempo drar upp röding på röding på röding!!!
Då ska dom få se!

Nu känner jag att jag blev lite för ivrig.
Kan jag ha tagit i lite för mycket?
Har jag ställt för höga krav på mej själv?
Har jag rent av tagit mej vatten över huvudet?
Hur sjutton ska jag ta mej ur det här?

Å andra sidan vet dom inte om att jag har börjat blogga igen, så om ingen säger nåt, om vi så att säga LÄGGER LOCKET PÅ, kommer dom aldrig att få veta det här!

Kul att träffas igen och till nästa gång:

Håll maskarna kalla!

Gunilla