Den mörka födelsedagsfesten

Eftersom Annmari och lilla flickungen fyller år på samma dag brukar dom ha kalas ihop.
Vid det här tillfället var det en av dom som fyllde jämnt, fast inte jämt, för man fyller ju faktiskt bara år en gång om året och nu skulle vi fira henne lite.

Första överraskningen var: hon skulle vara tvungen att skjutsa mej med våran racerskoter till kojan efter att först ha fått parkeringstillstånd för racerbilen hos Kirtik-Janne.
Allt gick enligt planerna men när Manxen drogs igång slocknade lyset!
Det blev jättemörkt!
Äsch!
-Men du, om jag kör efter dej på vägen (gulp, man får ju inte köra skoter på vägen!) så lyser jag ju med billysena så att du ser! Fiffigt va?
-Mamma! Hur har du tänkt göra när vi ska iväg in i skogen efter skoterspåret då?!!
-Oj då! Tänkte inte på det!
Men välutrustad (!) som Janne är, hade han såklart en extralampa som han raskt bytte åt oss!
Frid och fröjd!
Då bar det iväg.
Det var inte många som hade hunnit köra före oss på Pellokisvägen men flickungen är en duktig chaufför. Eller om det är jag som är en duktig passagerare. Eller om det helt sonika beror på skotern, men det gick fullständigt lysande att ta sej fram mot värmen och ljuset i kojan.

Där var det uppdukat för taco-middag, något som flickungen är särskilt förtjust i.
Kan upplysningsvis tala om att även modern tycker om denna kost.
Efter att alla burkar, påsar, pannor och glas var tömda, var det dags för presentutdelning.
Vid den tiden var tanken att ungen skulle iväg utomlands strax efter födelsedagen och därför hade Annmari och modern sammanställt ett utomlandsrese-kit!
Det ända hon hade behövt komplettera med hade varit biljett och pass.
Ni kan tro att hon blev lycklig!
Tänk att hon har sådana omtänksamma vänner och mammor.

Eftersom detta inträffade för rätt länge sen, kommer inte tangenttryckaren riktigt ihåg hur kvällen slutade, men troligtvis hann vi spela kort och lyssna på lilla gubben när han drog timmerstockar. NEJ förlåt! Berättade en godnattsaga, menar jag!
Hur som helst lämnade flickungen tonåren efter sej och snart är alla tre flickor jämngamla!

Till nästa gång:

Håll rynkorna raka!

Gunilla