Så är då dags för en till skotertur bland kottar och älgspår.
Å den här gången är vi lite mer förberedda eftersom skotern nu står startklar å på plats i Porsi.
Det ska alltså firas dubbla födelsedagar denna dag med tårtor, presenter och tomteluvor.
Jag kommer ihåg tv-programmet Trafikmagasinet, där dom visade hur stort bagegeutrymme olika bilar hade med hjälp av resväskor.
Kommer ni ihåg det?
Nåväl, nu kan jag tala om att min lilla plastbox i bakändan på kissekatten rymmer:
1 låda marängtårta
1 form smörgåstårta
1 ask med 5 ägg
1 stor läsk
1 rem, kan vara variatorrem, eller lakritsrem
1 yxa
1 tuta
1 par handskar
Ganska bra utrymme faktiskt, får hyfsat betyg.
Resten får jag knöla ner i ryggsäcken. Tur att jag inte ska bära den hela vägen uppför berget, fy sjutton vad tung den är!
Ja, då var vi på väg igen!
Upp förbi Lund, uppför berget, över myren, upp genom rågången och sen vägen resten av vägen.
Kan tala om att nu hade bäcken, där älgen hade tvättat sina fötter förra gången vi susade förbi frusit till, så pass att det inte behövde gasas särskilt mycket.
Å det guppiga rågångs-spåret var nu lika slätt som ett sals-golv tack vare en par herrars (tror det är Börje och Fiskechefen) släpande av sladd fram och tillbaka under det ymniga snöandet som har förgyllt tillvaron för oss vinterälskande människor.
När vi så kommer fram till kojan sprakar det så härligt i spisen och värmen börjar sakta men säkert tina rimfrosten från fönsterrutorna.
Efter det att hus-eller kojfolket hade njutit sin härliga lunch var det så dags för första omgången tårtor.
Gissa vad för sorts tårtor?
Jo, det var ju Annmari och lilla flickungen som fyllde år, så då åt vi prinsesstårta, minsann.
Fanns även, som ni redan vet marängtårta, som vi andra sockersöta kunde identifiera oss med.
Å så var det presentdags!
Annmari fick en bok, där alla som besöker denna eminenta koja ska skriva i och avslöja sina innersta hemligheter och smaskigaste pinsamheter.
Det vill säga, det blir en bok som kommer att kunna användas till små utpressningsförsök eller liknande.
Sen kom Frank och Linda med flera fina presenter till lilla flickungen och efter det togs det fram ost och kex att frossa på.
DÅ dyker Kirtik-bonden upp med LASAGNE!
En ljuvlig lasagne med stort G, det vill säga här hade det inte använts någon menlös bechamelsås, här hade det använts grädde!
Fler överraskningar väntade; Greven kom, med presenter till både Annmari och Linn!
Vilket kalas!
När lasagnen hade tuggats ur var det dags för nästa omgång tårtor och efter en stunds kortspel var vi tvungna att äta lite smörgåstårta och toppa med en liten gnutta prinsesstårta…
Kan tala om att när det blev dags att dra sej hemåt på dom stackars skotrarna blev det djupa diken i snön på grund av detta otroliga frossande.
Men vi kommer sent att glömma detta års kalasande med sitt överdåd av presenter och underbar förtäring!
Till nästa gång
Håll maskarna feta (lika feta som vi nu blivit efter detta kalas)
Gunilla
Å den här gången är vi lite mer förberedda eftersom skotern nu står startklar å på plats i Porsi.
Det ska alltså firas dubbla födelsedagar denna dag med tårtor, presenter och tomteluvor.
Jag kommer ihåg tv-programmet Trafikmagasinet, där dom visade hur stort bagegeutrymme olika bilar hade med hjälp av resväskor.
Kommer ni ihåg det?
Nåväl, nu kan jag tala om att min lilla plastbox i bakändan på kissekatten rymmer:
1 låda marängtårta
1 form smörgåstårta
1 ask med 5 ägg
1 stor läsk
1 rem, kan vara variatorrem, eller lakritsrem
1 yxa
1 tuta
1 par handskar
Ganska bra utrymme faktiskt, får hyfsat betyg.
Resten får jag knöla ner i ryggsäcken. Tur att jag inte ska bära den hela vägen uppför berget, fy sjutton vad tung den är!
Ja, då var vi på väg igen!
Upp förbi Lund, uppför berget, över myren, upp genom rågången och sen vägen resten av vägen.
Kan tala om att nu hade bäcken, där älgen hade tvättat sina fötter förra gången vi susade förbi frusit till, så pass att det inte behövde gasas särskilt mycket.
Å det guppiga rågångs-spåret var nu lika slätt som ett sals-golv tack vare en par herrars (tror det är Börje och Fiskechefen) släpande av sladd fram och tillbaka under det ymniga snöandet som har förgyllt tillvaron för oss vinterälskande människor.
När vi så kommer fram till kojan sprakar det så härligt i spisen och värmen börjar sakta men säkert tina rimfrosten från fönsterrutorna.
Efter det att hus-eller kojfolket hade njutit sin härliga lunch var det så dags för första omgången tårtor.
Gissa vad för sorts tårtor?
Jo, det var ju Annmari och lilla flickungen som fyllde år, så då åt vi prinsesstårta, minsann.
Fanns även, som ni redan vet marängtårta, som vi andra sockersöta kunde identifiera oss med.
Å så var det presentdags!
Annmari fick en bok, där alla som besöker denna eminenta koja ska skriva i och avslöja sina innersta hemligheter och smaskigaste pinsamheter.
Det vill säga, det blir en bok som kommer att kunna användas till små utpressningsförsök eller liknande.
Sen kom Frank och Linda med flera fina presenter till lilla flickungen och efter det togs det fram ost och kex att frossa på.
DÅ dyker Kirtik-bonden upp med LASAGNE!
En ljuvlig lasagne med stort G, det vill säga här hade det inte använts någon menlös bechamelsås, här hade det använts grädde!
Fler överraskningar väntade; Greven kom, med presenter till både Annmari och Linn!
Vilket kalas!
När lasagnen hade tuggats ur var det dags för nästa omgång tårtor och efter en stunds kortspel var vi tvungna att äta lite smörgåstårta och toppa med en liten gnutta prinsesstårta…
Kan tala om att när det blev dags att dra sej hemåt på dom stackars skotrarna blev det djupa diken i snön på grund av detta otroliga frossande.
Men vi kommer sent att glömma detta års kalasande med sitt överdåd av presenter och underbar förtäring!
Till nästa gång
Håll maskarna feta (lika feta som vi nu blivit efter detta kalas)
Gunilla
1 kommentar:
vad konstigt det var att du skrev mitt namn istället för lilla flickeungen
Skicka en kommentar