Så blev det då äntligen morgon å dags för avfärd till midsommarens största drabbning.
Vi såg ingen björn men väl en älg.
Detta faktum kom senare att medföra en liten diskussion.
I år skulle vi avnjuta midsommarbuffén innan vi började fiska, för vis av erfarenhet kom vi ihåg att hungern brukar ansätta oss våldsamt precis i det ögonblick när allt är som mest kritiskt.
Det har i och för sej aldrig varit riktigt kritiskt ännu, men mat är så gott att man inte ska missa ett tillfälle att njuta dessa kulinariska läckerheter.
När maten var avklarad och kaffet kokt, börjar dom första modiga fiskarna (dom på två ben alltså) anlända.
Flugfiskespön, håvar, gäddkrokar, kylbagar, solstolar, trollingbåtar (dom fick vi mota bort, där gick gränsen), förtält och en och annan Kuoukabo kunde siktas.
Å precis klockan 12 denna vackra sommardag kastades duppar, drag och faktiskt en håv(!) ut i vattnet.
Innan första masken och spinnaren hade slagit i vattenytan kastade sej dom våldsamma och feta, fiskarna upp i tron att det var Lindas räkor dom skulle få kalasa på!
Otur för dom, för nu håvades det och drogs stora granna regnbågar, öringar, gäddor, abborrar och annat slemmigt upp ur detta blöta vatten.
Många fiskar drogs upp av nöjda fiskare men gladast var nog Frank som äntligen hade fått en gädda på kroken!
Men han var inte ensam för även Ida hade lyckats fånga en likadan grann ädelfisk.
Vi räknade att det var ca 55 ivriga fiskare på plats.
Hur många fiskar som drogs upp var svårt uppskatta men vi tror dom flesta åtminstone hade fått känna ett eller annat ryck i snöret.
En härlig dag med bara en enda liten diskussion:
Har björnar horn?
Ja, vi var tvungna att ta oss en riktig funderare.
Roffe kom nämligen och berättade att han sett en björn vid Kirtik strax efter att vi hade kört där förbi.
Å vi hade sett en älg!
Nu kunde vi inte enas om ifall det verkligen var en älg eller en björn vi sett, för vi ville ju så gärna också ha sett en björn!
I och för sej hade ju vårat djur horn och enligt expertis på platsen kunde det konstateras att hur vi än försökte kunde vi inte bräcka Roffes björnobservation!
Efter en härlig midnattsprommenad i trevligt sällskap avslutades denna kväll som så många andra gjort – med kortspel.
Å precis när solen började stiga igen fick vi fint besök utanför kojfönstret – en gigantisk duva.
Vi tror det var en rov- duva som troligtvis gnagat lite på Roffes björn och nu siktat in sej på småfåglar till efterrätt.
Nu när midsommaren är avklarad längtar vi efter surströmmingen, men till dess:
Håll maskarna feta!
Gunilla
Vi såg ingen björn men väl en älg.
Detta faktum kom senare att medföra en liten diskussion.
I år skulle vi avnjuta midsommarbuffén innan vi började fiska, för vis av erfarenhet kom vi ihåg att hungern brukar ansätta oss våldsamt precis i det ögonblick när allt är som mest kritiskt.
Det har i och för sej aldrig varit riktigt kritiskt ännu, men mat är så gott att man inte ska missa ett tillfälle att njuta dessa kulinariska läckerheter.
När maten var avklarad och kaffet kokt, börjar dom första modiga fiskarna (dom på två ben alltså) anlända.
Flugfiskespön, håvar, gäddkrokar, kylbagar, solstolar, trollingbåtar (dom fick vi mota bort, där gick gränsen), förtält och en och annan Kuoukabo kunde siktas.
Å precis klockan 12 denna vackra sommardag kastades duppar, drag och faktiskt en håv(!) ut i vattnet.
Innan första masken och spinnaren hade slagit i vattenytan kastade sej dom våldsamma och feta, fiskarna upp i tron att det var Lindas räkor dom skulle få kalasa på!
Otur för dom, för nu håvades det och drogs stora granna regnbågar, öringar, gäddor, abborrar och annat slemmigt upp ur detta blöta vatten.
Många fiskar drogs upp av nöjda fiskare men gladast var nog Frank som äntligen hade fått en gädda på kroken!
Men han var inte ensam för även Ida hade lyckats fånga en likadan grann ädelfisk.
Vi räknade att det var ca 55 ivriga fiskare på plats.
Hur många fiskar som drogs upp var svårt uppskatta men vi tror dom flesta åtminstone hade fått känna ett eller annat ryck i snöret.
En härlig dag med bara en enda liten diskussion:
Har björnar horn?
Ja, vi var tvungna att ta oss en riktig funderare.
Roffe kom nämligen och berättade att han sett en björn vid Kirtik strax efter att vi hade kört där förbi.
Å vi hade sett en älg!
Nu kunde vi inte enas om ifall det verkligen var en älg eller en björn vi sett, för vi ville ju så gärna också ha sett en björn!
I och för sej hade ju vårat djur horn och enligt expertis på platsen kunde det konstateras att hur vi än försökte kunde vi inte bräcka Roffes björnobservation!
Efter en härlig midnattsprommenad i trevligt sällskap avslutades denna kväll som så många andra gjort – med kortspel.
Å precis när solen började stiga igen fick vi fint besök utanför kojfönstret – en gigantisk duva.
Vi tror det var en rov- duva som troligtvis gnagat lite på Roffes björn och nu siktat in sej på småfåglar till efterrätt.
Nu när midsommaren är avklarad längtar vi efter surströmmingen, men till dess:
Håll maskarna feta!
Gunilla
