Miss L

Efter alla dessa skidturer som redan skett - vi har faktiskt åkt bra mer än 6 mil skidor än så länge (Annmari har hunnit få ihop ännu mer, ganska mycket mer tror jag), så ska vi nu ta och plåga stackars Linda hela vägen till kojan.
Vi har bara halva utrustningen med oss, det vill säga stavarna!
För vi ska promenera.
Å Linda knatar på uppför berget precis som om hon skulle ha gjort det varje dag i flera års tid!
Imponerande!
Å nu satte samma procedur igång, fira att vi vann över berget - vi snöt oss och..........
Sen fortsatte vi över myren på härliga genvägar i gnistrande januariljus.
Solen syntes när vi korsade Norrimyrträsk å det var så vackert!
Kan faktiskt finnas någon notering i snön om just det.

Uppe på linjen tog vi nästa belöning - en apelsin.
Finns inget som smakar så gott som en saftig apelsin när man är svettig och varm och lite mör i benen.
När vi kommit in på GonnarGonnars genväg insåg vi att det inte bara är jaktledaren vi måste prata med. Vi måste även ta ett allvarligt samtal med renägarna som har sina djur i dessa trakter.
Dom trampar OCKSÅ sönder våra spår OCH gör fällor som vi trillar ner i.
Ytterst allvarligt!
Dom kan väl lära renarna att om dom ska färdas på våra spår, får dom faktiskt lära dom att smyga och trippa försiktigt utan att lämna stora gropar efter sej!
Vad mycket -dom- det blev i den där meningen!

Så kom vi då fram till en varm och skön koja för att få oss lite mat i krävan.
Å Linda var så pigg och fräsch, så att om vi inte visste att hon hade gått med oss hade vi trott hon hade kommit med skoter.

Efter en trevlig kväll somnade vi gott med en tanke i huvudet - i morgon ska vi FISKA!

Till nästa gång:

Håll maskarna feta - å varma!

Gunilla