Varför heter det att man ska plantera fisk?
Det är ju inte direkt som när man planterar blommor eller
små buskar och dylikt!
Låter nästan som om man skulle kunna stoppa ner dom med
huvudet först i potatislandet å vänta på resultat efter okänt antal månvarv!
Nu kom en idé rusande in i mitt huvud!
Nästa gång, det vill säga till våren, när vi ska ”plantera”
fisk då ska jag baske mej stoppa en par stycken i jackfickorna och nogsamt
stoppa ner dom tillsammans med potatisarna för att efter okänt antal månvarv
kunna skörd FISH AND CHIPS!
Herregud!
Här finns det brainpower minsann!
Nåväl det var ju inte det här det skulle handla om utan
fisk”plantering”.
En skön lördags, eller var det fredagsmorgon samlades
föreningen Fiskens vänner vid
stranden i Avaudden för att bevista den årliga fiskeförflyttningen.
När makorna och Conny anlände till älvkanten var redan Lars,
Johnny och Fiskechefen i full gång med att i rasande fart med motorbåten köra
ystra fiskar från kassodlingen i älven till fisktanken på racer-truckens flak.
Dimman låg förföriskt över älven och stundtals såg det ut
som om dessa fagra Porsimän mer eller mindre kunde gå på vatten!
När dom senare kom in mot stranden såg vi genast vad fel vi
hade haft, både vad gällde vattenpromenad och fagerhet!
Men all fisk kom i alla fall helskinnade in i tanken och
färden upp mot Porsifjällen började.
Man nästan kunde ana hur lyckliga dom små liven var när dom
tänkte på friheten som väntade!
Framme vid parkeringen till Dövattnet var det dags för ännu
en omlastning, denna gång till ett fyrhjulingsfordon.
Allas vår (be)händige Conny skulle få äran att köra bestarna
den sista etappen, kunde det bli bättre?
Med dubbla fiskfyllda tankar på vagnen drog han iväg med en
rasande fart efter stigen.
Nåväl inte så fort att våra vänner i baljan skulle bli
åksjuk, men ändå så pass fort att flickorna och Lars fick ta det raska steget
före det andra.
Början går jättebra men sen kommer vi till första backen,
där man enligt obekräftade uppgifter måste ha diff på fyrhjulingen.
Hur ser en diff ut?!
Hur som helst måste vår chaufför ha haft diff, för vagnen
formligen flöt fram uppför backen.
På tal om flyt, nu kommer vi till bron över Pulisbäcken,
bron som jag knappt vågar gå, masa eller krypa över.
Å den ska våra fiskar passera!
Går riktigt bra, Lars och Annmari får styra upp körningen
lite, genom att jämna vägen för hjulingen. Dom avverkar halva skogsbeståndet
runt bäcken och kastar in stockarna under fyrhjulingshjulen och som ingenting
kommer allas vår Conny över.
På grund av bloggarens förträffligt klena och ömtåliga rygg
står hon bara bredvid och tittar på.
Men som hon tittar! Fantastiskt!
Efter detta stordåd kommer vi så fram till Dövattnet.
Vilken ljuvlig syn!
Å nu ska fiskarna ner i vattnet.
Lars bär försiktigt de små liven ner till sjökanten och lägger
varsamt ner dom i det kalla vattnet.
Somliga fiskar skuttar och hoppar och ser överlyckliga ut
medan andra klamrar sej fast vid Lars byxben, så pass att han försiktigt får ta
lös och klappa dom uppmuntrande i rumpan för att få dom att ta sitt första
Dövattensimtag.
Jag blev nästan tårögd!
Så fint var det!
Eller om jag hade fått en grankvist i ögat, minns inte
riktigt!
Nu kommer belöningen för allt slit: vi ska till Ingalill och
Johnnys stuga och laga mat.
Jag kan lova att den smakade fantastiskt bra, rent ljuvligt!
När krävan var fylld började flickorna gå hem och maken
körde den pampiga fisktransporten.
Nästan framme vid Suomi-linjen kom ett trevligt samtal på min
telefonapparat.
Det var lilla flickungen som tvingade oss tillbaka till
kojan för att hon och Smulan skulle komma upp och laga middag till oss på
kvällskvisten!
Fort var det gjort när vi snodde på regnstövlarna och
började traska tillbaka samma väg som vi nyss kommit.
En trevlig avslutning på en ljuvlig dag i Porsifjällen!
Till nästa gång:
Håll fiskarna glada!
Gunilla
Det är ju inte direkt som när man planterar blommor eller
små buskar och dylikt!
Låter nästan som om man skulle kunna stoppa ner dom med
huvudet först i potatislandet å vänta på resultat efter okänt antal månvarv!
Nu kom en idé rusande in i mitt huvud!
Nästa gång, det vill säga till våren, när vi ska ”plantera”
fisk då ska jag baske mej stoppa en par stycken i jackfickorna och nogsamt
stoppa ner dom tillsammans med potatisarna för att efter okänt antal månvarv
kunna skörd FISH AND CHIPS!
Herregud!
Här finns det brainpower minsann!
Nåväl det var ju inte det här det skulle handla om utan
fisk”plantering”.
En skön lördags, eller var det fredagsmorgon samlades
föreningen Fiskens vänner vid
stranden i Avaudden för att bevista den årliga fiskeförflyttningen.
När makorna och Conny anlände till älvkanten var redan Lars,
Johnny och Fiskechefen i full gång med att i rasande fart med motorbåten köra
ystra fiskar från kassodlingen i älven till fisktanken på racer-truckens flak.
Dimman låg förföriskt över älven och stundtals såg det ut
som om dessa fagra Porsimän mer eller mindre kunde gå på vatten!
När dom senare kom in mot stranden såg vi genast vad fel vi
hade haft, både vad gällde vattenpromenad och fagerhet!
Men all fisk kom i alla fall helskinnade in i tanken och
färden upp mot Porsifjällen började.
Man nästan kunde ana hur lyckliga dom små liven var när dom
tänkte på friheten som väntade!
Framme vid parkeringen till Dövattnet var det dags för ännu
en omlastning, denna gång till ett fyrhjulingsfordon.
Allas vår (be)händige Conny skulle få äran att köra bestarna
den sista etappen, kunde det bli bättre?
Med dubbla fiskfyllda tankar på vagnen drog han iväg med en
rasande fart efter stigen.
Nåväl inte så fort att våra vänner i baljan skulle bli
åksjuk, men ändå så pass fort att flickorna och Lars fick ta det raska steget
före det andra.
Början går jättebra men sen kommer vi till första backen,
där man enligt obekräftade uppgifter måste ha diff på fyrhjulingen.
Hur ser en diff ut?!
Hur som helst måste vår chaufför ha haft diff, för vagnen
formligen flöt fram uppför backen.
På tal om flyt, nu kommer vi till bron över Pulisbäcken,
bron som jag knappt vågar gå, masa eller krypa över.
Å den ska våra fiskar passera!
Går riktigt bra, Lars och Annmari får styra upp körningen
lite, genom att jämna vägen för hjulingen. Dom avverkar halva skogsbeståndet
runt bäcken och kastar in stockarna under fyrhjulingshjulen och som ingenting
kommer allas vår Conny över.
På grund av bloggarens förträffligt klena och ömtåliga rygg
står hon bara bredvid och tittar på.
Men som hon tittar! Fantastiskt!
Efter detta stordåd kommer vi så fram till Dövattnet.
Vilken ljuvlig syn!
Å nu ska fiskarna ner i vattnet.
Lars bär försiktigt de små liven ner till sjökanten och lägger
varsamt ner dom i det kalla vattnet.
Somliga fiskar skuttar och hoppar och ser överlyckliga ut
medan andra klamrar sej fast vid Lars byxben, så pass att han försiktigt får ta
lös och klappa dom uppmuntrande i rumpan för att få dom att ta sitt första
Dövattensimtag.
Jag blev nästan tårögd!
Så fint var det!
Eller om jag hade fått en grankvist i ögat, minns inte
riktigt!
Nu kommer belöningen för allt slit: vi ska till Ingalill och
Johnnys stuga och laga mat.
Jag kan lova att den smakade fantastiskt bra, rent ljuvligt!
När krävan var fylld började flickorna gå hem och maken
körde den pampiga fisktransporten.
Nästan framme vid Suomi-linjen kom ett trevligt samtal på min
telefonapparat.
Det var lilla flickungen som tvingade oss tillbaka till
kojan för att hon och Smulan skulle komma upp och laga middag till oss på
kvällskvisten!
Fort var det gjort när vi snodde på regnstövlarna och
började traska tillbaka samma väg som vi nyss kommit.
En trevlig avslutning på en ljuvlig dag i Porsifjällen!
Till nästa gång:
Håll fiskarna glada!
Gunilla
