50, 60, och 80 ÅR

På grund av flera jämna och viktiga födelsedagar har det inte blivit mycket till fiskefunderingar på sistone.
Men några små utflykter har det ändå gått att trycka in mellan all tårta som skulle ätas och allt kaffe som skulle drickas och alla presenter som skulle öppnas.
En tur upp till stugan i Vareluokta med 80-års kalas och nätfiske under isen till exempel.
Den helgen när det faktiskt var väldigt soligt och varmt och nästan vindstilla.
Den äldsta och yngsta medlemmen av maskulint kön gav sej ut för att göra alla hål i isen som behövs för att få ut dessa rutiga fiskfångstanordningar.
Vi andra satt lugnt tillbakalutade på ett renskinn och höll sträng uppsikt över att allt gick rätt till.
Å det gjorde det, ishästen galopperade så lydigt under isen och hittade rätt varje gång, det vill säga hamnade mitt i det stora hålet i isen så att snöret för fångstnäten gick att hala upp.
Fångsten var väl kanske inte särskilt stor första morgonen vi kollade, men det blir nog bara bättre å bättre.

Nästa tur var en väldigt tidig morgonfisketur till Dövattnet som föregicks av en liten för- överraskningshyllning till våran fiskechef.
Den morgonen, tror inte klockan var mycket mer än sju, drog ett ivrigt gäng iväg mot Dövattnet för att bärga nåt stort och tungt upp ur pimpelhålen.
Lite kyligt så tidigt på morgonen, men solen tittade sömnigt fram över trädtopparna och färgade hela sjön ljuvligt vacker.
Hål borrades och krokar släpptes ner i hopp om att ”den store” ska fastna.
Nu blev inte det tyvärr inte så och vi fick avbryta fiskafänget vid tiotiden eftersom den ene fiskaren hade dagbarn att ta hand om och den andra skulle få långväga främmande.
Men kaffe och en jättegod mazarinkaka hann vi med när vi kom tillbaka till kojan innan hemfärd.
Med förhoppning om fler fiskefångster ber jag er:

Håll maskarna feta!

Gunilla

Ps. Pimpeltävlingens funderingar finns på en annan sida, tror det kan vara på startsidan om fiske.

Storfiskaren från England

Så var det då dags igen!
Med dom härligaste minnena från förra helgen när rödingarna slet och drog i fiskelinorna kämpade vi oss iväg till skogen.
Eftersom latmasken tydligen har bestämt sej för att min rygg är ett bra ställe att bo på, så fick jag även denna helg förlita mej på vänliga snöskotertransportörer.
Nu var visst fjädringen i ordning så nu gjorde det inget att grevpojken hade lagt på sej ett okänt antal muskelkilon.
Vi samlades som vanligt i kojan för god mat och ett uppiggande kortspel.
Mellan givarna drog vi upp riktlinjerna för morgondagen, som vi visste skulle innehålla en par stycken hitresta engelsmän.

John Blund attackerade oss och tystnaden lägrade sej över kojan!
Nu ljög jag – det var inte alls tyst - det snarkades friskt, lika friskt som en smärre orkanvind.

Så kom då morgonen och efter frukostbestyren drar vi oss mot Dövattnet.
Solen skiner och det är helt enkelt en helt underbar dag!
Å nu har äntligen Björn kommit tillbaka till oss i dom läskiga skogarna. Han har tillbringat en längre tid i den kungliga hufvudstaden minsann!
Tur för oss att han kom, för våran materialförvaltare verkade ha fastnat på något trevligt ställe och vi var utan både borr och yxa.
Nu hade ju Björn så klart en yxa så vi kunde öppna hålen från gårdagen.
Det nappar rätt bra, men ingen storing vill komma upp till oss på ovansidan isen.
Solen värmer och det är såååååååå ljuvligt på isen.
Å nu jä… sitter det nåt på kroken!
Men herregossan ändå, en sån liten söting!
Puss på dej, vi syns till sommaren!
Magen börjar knorra och vi drar oss tillbaka till elden och stekpannorna.
När vi sitter med mat fulla munnen dyker Frank, Linda, Steven och James upp.
Hej, hello, välkommen, welcome……….
Vi hinner inte ens bjuda på fika innan dom är på väg ut till pimpelhålen för att försöka (!) få sej en fisk.


Vi tar det lugnt vid grytorna, tuggar och njuter för fullt!
DÅ HÖR VI: I’ve got one!!!
Dom får alltså fisk!!!
Å inte en fisk, utan flera!
Fort ut igen, vi kan ju inte vara sämre!
Joooooooo, det kan vi, medan James åtta år, som är här för första gången, som aldrig har pimplat, som aldrig har ”gått på vattnet” förut, får fisk på fisk, blir vi alldeles utan!!!
Med famnen (!) full med fisk fotograferas den stolta premiärpimpelfiskaren från alla håll och kanter.
Vi kan ju inte annat än gratulera, även om vi var lite avundsjuka!
Nu, blev det tid för lite mat och fika även för dom och en massa prat.
Det pratades på engelska och det pratades på svenska och det pratades i nattmössan också.
När solen började dala, kände vi att det var dags att packa ihop och fara tillbaka till stugvärmen för mer god mat och några rövarhistorier.

När dom nöjda, mätta och kanske lite trötta storfiskarna drog iväg hemåt blev det en avslutande kortspelsrunda för oss och efter det lyckades Johan Blund återigen lura iväg oss till drömmarnas land.

Till nästa gång:

Håll maskarna feta!

Gunilla